fredag 31 december 2010



Gott nytt år alla läsare!
Jag hoppas ni är nöjda med 2010 och ser fram emot 2011 med förväntan. Jag gör det iaf.

Nu bär det strax av för att fira kärleken med min älskade vän Michaela då hon gifter sig med sin Carl.

Jag önskar er ett underbart slut av detta året och en minst lika underbar början av nästa år!

Ses på andra sidan....

onsdag 29 december 2010

Dag 29 - Mina ambitioner

Jag har som ambition att faktiskt bli en löpare en vacker dag. Springa Göteborgsvarvet något år hade varit roligt, men jag nöjer mig med tjejmilen. Tjejmilen i New York kanske?

Jag ska vidarutvecklas på mitt jobb. Att forsätta utbilda mig och växa som person. Att gå hem från mitt arbetspass med känslan i kroppen av att vi tillsammans idag nått en ny nivå, att vi i vår relation faktiskt knäckte en kod. Att vi hade en stark guldstund. Att jag, med min närvaro, faktiskt gjort en annan människas dag bättre.

Jag har som ambition att lyssna på människor bättre. Att lyssna och försöka förstå mer.
Detta gäller även mig själv. Att jobba med mig själv och bli tillfreds med mig själv. Att älska mig själv fullt ut.

Fy fan vad jag är lyckligt lottad. Jag har så underbara människor i mitt liv. Det här fick jag på posten idag. Ett jättevackert hängsmycke från C STHLM som det står "älskad vän" på.
Från MIN älskade vän där hemma. Som jag saknar.

Biljetterna till Robyn har kommit!

tisdag 28 december 2010

Dag 28 - Det här saknar jag

Jag saknar min spontanitet. Min öppenhet. Min nyfikenhet. Min självkänsla. Mitt självförtroende. Allt det där som fanns där innan rädslan och osäkerheten dödade min självkänsla.
Jag saknar de där hemma. Mina vänner. Mitt "gäng". Här har jag också många vänner men spridda sådana. Inget fel i det men jag saknar gemenskapen där hemma.
Jag saknar mamma.

Ibland saknar jag förmågan att lyssna på min kropp. Att lyssna på mig själv överhuvudtaget.

Jag saknar dig...
Dag 27 - Min favoritplats

Det första som poppar upp i mitt huvud är inte en fysisk plats utan den platsen jag hamnar i när jag försvinner ner i en riktigt bra bok. Som en slags meditationsplats någonstans inom mig själv där omvärldens påtryckningar inte rör mig. DET är helt klart min favoritplats.

Men annars så är Varberg, min älskade barndomsstad, min favoritplats. Jag har familjen där, jag har nära till havet, nära till allt.

måndag 27 december 2010

Min älskade mamma har sytt om mormors lakan, som hon broderat själv, till mig så jag kan ha dem som gardiner. Jag är så nöjd, resultatet blev så vackert.
Jag älskar att ha gamla saker som har ett affektionsvärde för mig omkring mig.

söndag 26 december 2010

Dag 26 - Mina rädslor

Mina rädslor... hmmm. Självklart är jag rädd för att något ska hända de jag älskar. Nu när mormor nyligen gått bort så blir döden mer påtaglig. Jag är inte själv rädd för den men jag är rädd när den slår till för de jag älskar. För då kliver egoisten i mig fram och skriker att jag inte vill leva utan dem, det gör ont i mig.
Spindlar, ormar och spöken skrämmer mig inte.
Smärta skrämmer mig inte. Jag lever med den istortsett dagligen och jag vet att den går att övervinna. Ibland blir jag dock väldigt trött på den och gråter som ett barn...
Vårt samhälle och vart det är på väg skrämmer mig. Människan kan skrämma mig.
Jag är rädd för att jag kommer vara ensam resten av livet. Det är nog min största rädsla. Ensamheten.
Min rädsla samtidigt som jag uppskattar den. Inte rädslan då... ensamheten.
Jag är en sucker för dansfilmer. Jag erkänner, haha.
Har precis kollat på Step up 3. Dessa filmer är egentligen kassa, handligen är densamma, man vet vilka som blir ett par innan filmens ens börjat, vad som kommer hända, att någon sviker, att de är på väg att förlora men att de vinner tillsist. Ungefär som harlequin ;-)
Men jag är en sucker för dansen. Jag älskar att se människor dansa! Jag vill kunna dansa, jag önskar att min kropp inte vore så trasig.... men vem vet, jag kanska kan göra det. Någongång i livet. Jag önskar, jag hoppas och jag drömmer.

För att fortsätta min klagan så har min fot börjat krångla igen. Mina vinterkängor är inte bra att gå i, de är för utgångna och för platta. Jag måste nämligen ha inlägg i mina skor och i mina vinterkängor går dessa inte ner.... så nu har jag återigen gått fel med fötterna och därmed fått ont. För några år sen, innan jag skaffade inlägg, så gick jag så länge med detta att jag fick en stressfraktur. Det hoppas jag på att slippa, har sluppit detta onda i två år faktiskt... men men, man kan ju aldrig vara helt hel ;-)

Jag är ledig i två dagar nu. DET är iaf bra!
Dag 25 - En första

Det här får mig osökt att tänka på min första bil. Haha vilket måndagsexemplar!
Jag fick en VW Polo årgång -77 när jag tog studenten. Min bror och hans kompis hade fixat iordning den åt mig. Slipat, svetsat, mekat, slipat lite till och tillsist målat den traktoröd. Jag var mycket stolt över denna bil. Ända tills jag fick den, haha.
Första dagen i min ägo så gick inte dörren till förarsidan att stänga. Jag jobbade på kyrkogård på denna tiden och vi fick ta ett utav banden som man firar ner kistorna i graven med, att binda fast dörren så fick jag klättra in från passagerarsidan. Sen dog bilen när jag var inne i stan, lyckades dock hitta en dansk man som hjälpte mig att starta med startkablar och tillsist så kunde jag åka hemåt. Under färden hem så flög motorhuven upp och jag höll på att köra av vägen. Väl hemma så glömde jag stänga av lyset på bilen och när den skulle användas på kvällen så var den återigen död. Den här dagen satte ribban för hur den bilen betedde sig framöver kan man lugnt säga....
Den var mer sönder än hel. Den var oftast död. Jag fick bogsera den minst 1 - 2 ggr i veckan... osv...osv...
Men! Jag lärde mig en hel del om bilar under den tiden. Så något gott kom det ur den bilen också ;-)
Dag 24 - Vad hade jag på mig idag?

Oj... bild finns inte och jag är ju lite efter i min uppdatering men jag hade iaf ett par bruna sköna byxor och en beige/brun tunika på mig på julafton. Som jag självklart sölade ner eftersom jag jobbade, jag sölar alltid på jobbet ;)
Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Det är ganska så många saker som får mig att må bra. Men främst är det nog kärleken man känner från nära och kära. Och Calle och Yoga såklart. Ibland överrumplas jag av sådan kärlek till dem så jag har lust att krama ihjäl dem, haha.
Mitt jobb kan också få mig att må bättre, men också sämre....

onsdag 22 december 2010

Dag 22 - Det här upprör mig

Egoism upprör mig. Det kan jag säga såhär rakt av. Annars kan det bero på tillfället vad som upprör mig.
Men när folk hela tiden måste tänka på sig själva blir jag upprörd. När man aldrig kan se till den stora skaran, eller till den lilla beroende på, så blir jag upprörd. När allt man gör hela tiden måste gynna en själv.
Att köpa löjliga pastaslevar till alla som jobbar i staden för en fjuttig femtiolapp när man istället kunde satt in de pengarna till cancerfonden för då är det inte längre en fjuttig summa.
Att äga en massa saker för ägandets skull. Att bo gigantiskt stort bara för att pengar finns. Att tro att man är förmer än andra...
Då blir jag upprörd.
Dag 21 - Ett annat ögonblick

Passar på att berätta om Malmös poesiklubb för er här.
När vi gick i högstadiet så träffades vi ofta hemma hos en klasskompis. Hans pappa hade eget företag och på deras gård hade han ett litet hus där han hade sitt kontor. Där spenderade vi mycket tid om kvällar/nätter och helger med fest och filmtittande. Något vi också roade oss med var att busringa. Otroligt barnsligt men vi hade hysteriskt kul. Självklart gjorde vi detta mitt i natten ;-)
Vi hade några repertoarer som vi upprepade. Bland annat Malmö Poesiklubb som gick ut på att man läste dikter för en stackare på urkass skånskimitation mitt i natten. Dikter vi påstod att vi diktat ihop själva, mycket djupa och vackra. I själva verket var de verk av Ivan Boring.

"Bandtraktorn far genom bondens nerv.
Över åkern.
Genom geggamojjan.
Till diket."

"Det går en klocka på en bio.
Sena bion klockan tio.
Filmen är så bra så bra...
...därför stannar klockan kvar.
Tick, tack.
Tick, tack.
Tack."

Oj oj, det var tider det.... haha.

tisdag 21 december 2010

Dag 20 - Den här månaden.

Den här månaden är december vilket för de flesta innebär jul. Julen för mig tappade sin charm när nu halva min familj sitter i London och inte kommer hem i tid för vårt firande. Jag jobbar hela julhelgen och så skulle även min svägerska gjort så vi bestämde oss för att fira ihop den 23:e istället. Men så blir det inte, om de har tur så kommer de kanske till Köpenhamn den 23:e.....

Så det blev... bajs. Vilket är mitt nya favoritord just nu. Bajs.
Shit vad infantil jag är ibland.... haha

söndag 19 december 2010

Kollar just nu på The day after tomorrow på fyran och fasar. Det där kan hända oss om vi inte börjar ta hand om vår värld mer...
Jag blir uppriktigt rädd av den filmen. Vår framtid?
Dag 19 - Detta ångrar jag

Just nu ångrar jag att jag inte satte igång med matlagningen innan jag hann bli så hungrig att jag nästan dör....
Men för att vara helt ärlig så är det egentligen inte allt för många saker jag ångrar i mitt liv men det finns några.
Jag ångrar att jag inte gav vissa personer en ärlig chans, enbart för att jag var rädd och feg.
Jag ångrar att jag inte tog mig mer tid med min syster innan hon gick bort. Likaså att jag inte tog mig mer tid med mormor.
Jag ångrar att jag skulle bli vuxen så fort. Att jag inte levde livet mer då jag var i 20-års åldern, reste och såg mer av världen.

Annars så är jag inget big fan av att ångra saker. Jag tror att alla val jag gjort i livet har lett mig till något speciellt, att det var menat så. Och att gå omkring och leva i det förflutna och ångra massa saker är inget jag vill syssla med.
Hellre leva här och nu.

lördag 18 december 2010

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Hmm.... vet ärligt inte om jag har ngn sådan. Födelsedagarna från när jag var liten minns jag inte och efter att pappa började glömma bort mina födelsedagar så tappade de sin magi. Blev mest ledsamt när han inte hörde av sig. Dock har han bättrat sig oerhört på den fronten :)

Men när jag fyllde 25 år så fick jag en present jag aldrig kommer glömma. En biljett till Jonas Gardell på Varbergs stadsteater. Jag blev så glad att jag grät. Det var en för-föreställning inför hans show Livet som gick 2001 så när showen var slut så tändes lamporna i salongen och vi fick diskutera med Jonas om de olika texterna, han frågade oss om olika skämt och om de olika monologerna. En helt fantastisk upplevelse. Ska tilläggas att Varbergs stadsteater är ganska så liten så man fick en rätt intim kontakt med Jonas. Jag vet att jag grät. Men det gör jag på alla hans shower....
Dag 17 - Mitt favoritminne

Svårt det där. Jag har många fina minnen men ett som poppar upp i skallen är:
Jag är nog 15 år gammal. Vi har varit på fest i Bor som vanligt och går hem till Malin. Mitt i skogen och beckmörker, men det bekommer oss inte. Vi försöker lysa väg någorlunda med hjälp av våra tändare... haha.
När vi kommer fram där Malin bor så har hon ingen nyckel med sig. Det ligger inte heller någon där det brukar ligga en extranyckel. Detta resulterar i att vi försöker väcka hennes föräldrar, ståendes under deras sovrumsfönster citerande Svullo.
"Min mor är så stor, min mor har så stora skor" och "Här går jag i parken med min stora mage".
Båda Malins föräldrar vaknade då vi inte var speciellt tysta men finner situationen ganska roande och gillar att höra på våra tappra försök till dikt. Tror vi drog igång dikterna från Malmö poesiklubb också... haha. Ytterligare ett minne som kan berättas en annan gång ;-)
Vi blev insläppta tillslut....

torsdag 16 december 2010

Dag 16 - Min första kyss

På golvet, smuttandes en flaska Aurora. 13 år gammal och jätteosäker på hela världen. Nyinflyttad och ville göra alla till lags för att passa in och bli omtyckt.
Han var min plastsysters pojkväns kompis. Ola hette han. Kyssen var blöt och slabbig och smakade svartavinbärsvin.... är det därför jag alltid haft svårt för sådant vin? ;)

Vilka är ni som läser min blogg? Vet att jag själv inte är världsbäst på att lämna kommentarer men släng gärna in en så jag får veta vilka ni är. Kommentarer är roligt och det peppar till att skriva mer :)
Enligt statistiken på den här sidan så har jag läsare från Brasilien, Usa och Kroatien? Vilka är ni?

onsdag 15 december 2010

Dag 15 - Mina drömmar

På natten drömmer jag ofta väldigt livliga och fantasifulla drömmar.
På dagen drömmer jag likadant, haha

Jag drömmer om resor. Jag vill åka till USA och bila runt, jag vill till Maldiverna och bara njuta, jag vill till Prag och njuta av öl, jag vill till Norge och åka på valsafari....

Jag drömmer om barn. Jag vill ha barn.

Jag drömmer om att få ge ngt bra till världen. Att få arbeta med valar eller andra djur. Arbeta med utsatta i samhället, hemlösa, missbrukare, de som trillat mellan stolarna. Att få hjälpa till på alla sätt jag bara kan.

Jag drömmer om att leva hälsosamt. Om att springa tjejmilen i New York. Att vara aktiv, frisk och energisk utan smärtor.

Jag drömmer om att få leva ett liv rikt av upplevelser... och pengar hade inte heller suttit fel ;-)

tisdag 14 december 2010

Dag 14 - Det här får mig att gråta

Jag är en riktig känslomänniska även om det kanske inte alltid märks. Jag tar åt mig och tar illa vid mig lätt, är inte riktigt den där hårdhudade som jag kanske framställer mig att vara....
Jag gråter lätt. Åt mycket.
När jag är ledsen gråter jag, när jag blir riktigt arg gråter jag och när jag blir glad så gråter jag. Ibland går det liksom inte att hejda, haha.
Jag gråter när jag tittar på tv program i stil med Extreme Homemakeover. När jag tänker på allt jag och min syster inte hann med gråter jag. När jag tänker på hur min relation med pappa är gråter jag. När jag hör att Viggo vill att jag ska stanna hos dem gråter jag. När jag ser film med lyckliga slut gråter jag, likväl som jag gråter när det inte är så lyckliga slut. Jag gråter av orättvisor. Jag gråter när jag är trött....

...och som grädde på moset så skrattar jag ofta så att jag gråter!
Kolla in detta! Det här är bara så häftigt!

Älskade Vera bloggar nu för Living green, på deras hemsida. Kolla in hennes blogg även där vetja, självklart har hon kvar sin Ekomuffin också :-)

Jag är stolt över dig honi!

måndag 13 december 2010

Fresten... jag fick brev på posten idag. Jag är godkänd för operation.....
Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan ser jag mest fram emot helgen för då är jag ledig! Det är ju iofs imorgon också och då blir det plock här hemma och träning. Sen är det jobb igen... suck.
Den här veckan är jag riktigt trött, psykiskt inte fysiskt, på jobbet. Det är utmattande och jag är tömd på energi. Jag vill inte jobba jämt.
Den här veckan önskar jag att jag vore någonannastans...
Dag 12 - I min handväska

Oj, glömde av gårdagens inlägg så det kommer här.

I min handväska finner man:
Plånbok
Kalender
Bok - Just nu läses Rödhake av Jo Nessbo
Busskort
Cerat
Nässpray
Tuggummi
Ipren, Naproxen, Link, plåster, hårband, tamponger, örhängen (?)

lördag 11 december 2010

Dag 11 - Mina syskon

Oj... förbered er nu ;-) Jag har en ganska så rörig familj. För mig och mina syskon är det helt glasklart men för utomstående så kan det bli lite svårt att hänga med.
Jag har fem äldre bröder och hade en äldre syster som tyvärr dog för snart sex år sen (R.I.P Ia). Ingen av dem är helsyskon utan alla är så kallade halvsyskon men för mig är vi syskon. Punkt slut.

Per, även kallad Gabba, är 45 år och vi har samma mamma.
Anders är 43 år och vi har också samma mamma
Ingalill, också kallad ia, skulle varit 47 år och vi har också samma mamma.

Dessa tre är väl de som jag mest vuxit upp med. Mina föräldrar delade på sig när jag var sex år och efter det så träffade jag inte mina andra bröder lika mycket.

Mikael är 46 år gammal och vi har samma pappa.
Jörgen är 43 år (nybliven pappa) och vi har samma pappa.
Jonas är 40 år och vi har också samma pappa.

So far so good? Haha vänta bara. För att göra det hela lite mer obegripligt så finns det ytterligare syskon inblandat. En syster som inte är min syster men som är mina syskons syster....
Marina, har samma mamma som Mikael, Jörgen och Jonas och samma pappa som Anders och Ingalill.
Vi träffas allihopa och nu i september så drog vi till med en syskonträff. Så vi syskon med respektive och några barn träffades nere på Solviken i Varberg och hade en mycket trevlig kväll ihop. Dock fattades Jörgen då han självklart lyckats boka upp sig på jobb just den kvällen...

Anders står 2:e från vänster, Gabba 4:e från vänster sen är det Mikael och Jonas. Jag sitter ner 3:e från vänster och Marina sitter som 5:e.
Jag minns när jag var liten och alla mina syskon var hemma hos oss på helgerna. Då var det full rulle och jag älskade det. Jag var alltid uppe först och skulle väcka alla och Mikael brukade sova räv för att sen kasta sig över mig och kittla mig tills jag grät. Minns hur sur jag sen var på kvällen när jag var tvungen att gå och lägga mig och alla andra fick vara vakna.
Men jag har verkligen alltid varit lillan i min familj. Med många överbeskyddande bröder. Det är kärlek det!

fredag 10 december 2010

Dag 10 - Det här har jag på mig idag

Ja eftersom jag var och tränade imorse coh sen efter det bara gjort allt det där tråkiga, städ, disk och matlagning så behöll jag träningskläderna på.
Efter duschen blir det pyamas. I loooove my pyamas!

torsdag 9 december 2010

Dag 09 - Min tro

Det här inlägget säger nog det mesta om min tro.

Tror att många, jag gjorde det, behöver ha en högre makt att luta sig mot, att skylla på, att förlita sig på, att hoppas på och gapa på när saker inte går som de vill.
Men idag tror jag att allt hänger på dig själv. Och jag tror att du kan, om du bara vill.



Våga tro på dig själv! Våga tro att du kan! Du, du , du och ingen annan än du!

onsdag 8 december 2010

Dag 08 - Ett ögonblick

Från början var min tröja vit, ett ögonblick senare blev den full av bruna fläckar. Det är härligt med glada brukare som äter macka och kaffe till frukost ;-)

tisdag 7 december 2010

You just gotta love Happysocks!

Jag var på möhippa förra helgen och en utav aktiviteterna var skrattyoga. Udda men väldigt kul. Vi skrattade så vi grät och det var en perfekt isbrytare då vi var rätt många som aldrig träffats förut.
Kvinnan som höll i klassen hade djupa rynkor runt ögonen för hon log hela tiden. Underbart! Hon var klädd i starka färger såsom gult, rött och orange. Hon berättade för oss om hur mycket färg spelar roll för ditt humör. Och visst är det så?
Fortfarande än idag är jag inrutad i tolklädseln. Svart, svart och åter svart. Booooring! Jag tänker tillsätta lite mer färg i min tillvaro genom min klädsel. Då jag har slitit ut nästan alla mina strumpor, mina svarta strumpor, så tänkte att jag det var ett perfekt tillfälle att köpa lite färgglada sådana. Och jag har blivit kär.... happysocks har de mest underbaraste strumpor som finns! Jag vill ha dem alla!!!


Matthew Gray Gubler, min Dr. Reid, han använder alltid strumpor med mycket färg. Dessutom har han alltid en utav varje från olika par. Han har fått för sig att det bringar otur om han har på sig ett jämt par. Kan man annat än älska honom?
Dag 07 - Min bästa vän

Jag har turen att ha många riktigt bra vänner faktiskt. Där kan vi prata om kärlek! Men min allra bästa vän, det är utan tvekan Veronyca, också kallad Vera.
Vi blev ihopfösta av en gemensam kompis för snart sju år sen. Han tyckte vi skulle träffas, vi var båda ganska nyinflyttade i staden och han ansåg att Göteborg behövde fler som oss. Vi träffades över fika som blev middag och även stadsstrosande i 5 ½ timme.
Vi delade lägenhet i 4 år och då lär man känna varandra innan och utan. Veronyca vet nog verkligen allt om mig, hon kan säga allt till mig och hon är ett enormt stöd för mig i livet. Dessutom påverkar hon mig väldigt mycket genom att leva mer ekologiskt, att tänka rätt och peppar mig när det kommer till träning, men också mycket annat i livet.

Älskar dig sis!

måndag 6 december 2010


Jag ÄLSKAR Grotesco!


Dag 06 - Min dag

Började dagen med att vakna av ett sms där det stod att jag blivit faster igen! Oh, happy day! Välkommen till världen lilltösen.
Låg en timme på spikmattan under tiden då extremkassa Våra bästa år rullade på tvn. Herre min gud alltså.... jag har sett det där programmet lite då och då och det fanns en tid då jag var helt fast i såpan. Såg nu idag att en utav skådisarna som blev utbytt förut nu kommit tillbaka, som samma karaktär. Jisses.... haha
Åkte sen ner till stan för att möta upp världens bästa Åsa för lite shopping av julklappar och sen åkte vi till jobbet. Kvällen där har förflutit väldigt lugnt förutom några extrema tröttfnissattacker. Men har man det inte roligt så får man göra det roligt ;) Aight!? Mycket prat om London har det blivit också. Varför måste man vänta???
Nu är jag hemma igen, har nyss gett katterna mat och kokat mig en kopp thé, blåbär. Ska strax kasta mig i soffan jag fortfarande inte har, sängen mao, och se en film. Eller så blir det några avsnitt av Medium... jag får se.

Råååger det! Över och ut.

söndag 5 december 2010

Dag 05 - Vad är kärlek?

Oj... jäklarns vilken svår fråga egentligen. Rent krasst sett så är det väl bara en kemisk reaktion i hjärnan ;-)
Men det beror väl på vad det är för kärlek man pratar om. Kärlek till din familj, till dina husdjur, till dina vänner, till din partner, till livet osv...
Men för mig så är känslan jag får i kroppen, paniken jag upplever, då jag tänker på någon nära mig och om något skulle hända denne. Den känslan tycker jag är ett tecken på kärlek.
När det kommer till kärlek till en partner så kan jag inte direkt uttala mig. Tillhör den skaran som nästan enbart träffat fel män och vet egentligen inte om jag någonsin upplevt riktig kärlek. Men som den hopplösa romantiker jag är så tror jag att när det väl smäller... då jefler smäller det ;-)
Jag kan känna en enorm kärlek till livet ibland och det är svårt att förklara den känslan. Jag blir så varm inombords, så tillfreds, så lycklig. Så kärlek är lycka skulle jag nog vilja säga.

Jag känner enorm kärlek för mycket. För mina vänner, min familj, mina katter, mitt jobb och mitt liv.

lördag 4 december 2010

Dag 04 - Det här åt jag idag


En fläskfilégryta med lite grönsaker och potatis med morötter i ugn. Helglyx :)
London here I come!

Har nu bokat resan till London i mars. Det ska bli så kul! Tack Cicci för att jag fick idén av dig, att se Robyn live i London kommer bli en riktig höjdare. Kommer bli en höjdare vilket som, jag har ju aldrig varit där. Nu ska man bara hitta vettigt boende så är allt kirrat. Sweet!

Min mamms ringde innan. Hon hade läst på min blogg om sig själv och om min första kärlek. Hon kommer ihåg hur jag satt på pallen ute i pannrummet och storgrät över Daniel. Hon försökte trösta mig och sa de klassiska orden "Mister du en så står dig tusen åter".
Idag är Daniel trebarnsfar och har begynnande flint... haha.

fredag 3 december 2010

Dag 03 - Mina föräldrar

Mamma Mona är 69 år gammal och världens bästa mamma. Hon är den vackraste och snällaste av dem alla. Min ängel som alltid ställer upp för mig, och mina syskon, i vått och torrt.

Pappa Calle är 63 år gammal och var iaf en gång i tiden världens bästa pappa. Livet har väl tagit oss på lite olika vägar och kontakten är inte vad den kunde vara. Men även om mycket bitterhet och sårade känslor finns inblandat så älskar jag honom och jag vet att någonstans i hans lite felprioriterade värld så älskar han oss.

torsdag 2 december 2010

Dag 02 - Min första kärlek

Oj, förälskad var man ju mest hela tiden under tonåren och objektet varierade. Men Daniel.... han var min absolut första KÄRLEK.
Han är ett år yngre än mig och flirten började när jag gick andra året på gymnasiet och han första året. Vi var med i något som hette Ansgars på den tiden, en ungdomsgrupp inom kyrkan som var inriktad mot scouting. Mycket läger, nattvandringar och hajker. Otroligt roligt och vi blev väldigt tajta, allihopa. Vid den här tidpunkten så gick vi mer och mer över till att bli ledare för de yngre grupperna och jag och Daniel hade juniorerna ihop. Det hela utvecklades till en mycket bra vänskap och tillsist så blev jag förälskad. Han hade dock tjej vid denna tiden så inget hände. Jag var olyckligt kär. Så gjorde tjejen slut och Daniel sökte tröst hos mig. Det var starten....
Hon tog honom tillbaka, han dumpade mig. Hon dumpade honom, jag tog honom tillbaka... osv.

Mitt hjärta gick sönder lite mer och mer för varje gång. Vi var aldrig ihop, jag var alltid rebound för honom. Och jag lät mig själv vara det.
Åren gick och vi kunde aldrig hålla oss ifrån varandra när vi sågs.
Men tillslut fick jag nog. Jag minns den stunden så väl, hur skönt det kändes när jag insåg att jag äntligen var fri.

Vi jobbade på samma plats många år senare och byggde upp en fin vänskap igen. På en sen efterfest satt några av våra arbetskamrater och hetsade på Daniel, tyckte att vi skulle bli ett par. Då säger han; "Jag har satt min sista potatis när det gäller henne. Hon är kvinnan i mitt liv, men jag har sabbat det".
Och det hade han.... men jag tänker på honom än idag.

onsdag 1 december 2010

Dagens insikt till mig själv:

Jag måste lära mig att lugna ner mig, stressa av, delegera och framförallt ANDAS på mitt jobb.
Andnöden jag upplevde idag pga stress var ingen höjdare...
Benita har en egen adventskalender som jag tänker ta del av. Är ni på?
Dag 01 - Om mig

Jag är Cilla och vart jag kommer ifrån har jag alltid lika svårt att svara på. Jag är född i Lysekil men flyttade ner till Varberg bara några månader gammal. Bodde i Varberg tills jag var 13 och flyttade då till småland, strax utanför Värnamo. Bodde där i 14 år och flyttade sen hit till Göteborg där jag bott sen dess. Så Varberg eller Värnamo? Både.
Att jag bott 14 år i småland hörs numera inte på min dialekt, folk tror att jag är uppvuxen i Göteborg. Men jag tar till mig dialekter väldigt lätt och efter några dagar hemma i småland så smyger sig småländskan in. Tror dock aldrig jag kommer få tillbaka de halländska o:na.

Trodde nog aldrig att jag skulle jobba med människor på detta viset som jag gör. Är utbildad inom plast och gummiteknik och jobbade i den branchen i 6 år. Men brände ut mig och det var svårt att återgå till jobbet så jag tog mitt pick och pack och flyttade till Göteborg. Började läsa teckenspråk och på den vägen är det. Dövblinda är mitt kall, det kände jag redan på tolkutbildningen.

Jag älskar katter och är väl lite av the crazy cat lady ;-) Skulle lätt kunna skaffa en hel drös, men dock inte siameser för intensivare katt har jag aldrig stött på, haha. Har två nu, Calle och Yoga.
Jag, katterna och mina böcker. För böcker är jag också galen i. Jag har en konstig grej och det är att jag vill äga alla böckerna, det där med att låna på bibliotek har aldrig varit min grej. Välfyllda bokhyllor är något utav det vackraste jag vet.

Kan ibland längta efter min ungdom, haha. Jag vill göra fler saker som jag inte gjorde då. Jag blev för ordentlig för fort. Fast jobb innebar att jag var vuxen och jag blev vuxen. Idag kan jag tycka att det var för tidigt, borde levt mer.

Jag är en serienörd och följer vissa serier slaviskt. Som Criminal Minds och Supernatural. Dr. Reid är mina drömmars man. Är lite svag för nörden i gänget.

Vill tro att jag är hyftsat ekomedveten men man kan aldrig bli det för mycket. Anser att många bäckar små... så jag försöker i den mån jag kan tänka på hur jag lever och kan bli lite irriterad över hur lätt folk tex tar bilen överallt. Fast jag säkert hade gjort det själv om jag haft bil. Strävar efter att leva mer easy living som pernilla skriver om och absolut mer ekoinriktat som Vera gör.

Älskar alla slags musik (nästan) men mitt hjärta brinner lite extra för simpel hårdrock. Klarar dock inte av gnällpop i stil med Kent, Winnerbäck, Demian osv. Håkan är också en gnällspik men musiken är ju iaf bra, det är bara att han själv inte kan sjunga. Men fin att se på är han!
Tacka vet jag Foo Fighters, Chris Cornell, Metallica, Creed, System of a down... men också Kristofer Åström, John Mayer, Oskar Linnros (!?) Musiksmak = BRED.

ÄR kär i min nya lägenhet och mitt vackra torg. Hisingens äldsta.
Hittade ett roligt inlägg hos Gabriella och tyckte det var en kul uppmaning att haka på. Ni är ju ändå några stycken trogna läsare på den här bloggen och alla kanske inte känner mig? Det blir även kul för mig själv att skriva...

Så... 30 dagars bloggande med start idag!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här får mig att gråta
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

tisdag 30 november 2010

Det är så tokfrustrerande med nya träningsskor som klämmer åt och skaver!

Jag vill så mycket mer men när hela foten domnar bort så går det inte. Gud vad jag längtar efter att de blir lite mer slitna, ingångna och använda....
Så nu går jag omkring med dem här hemma :-) Töja, töja, töja, töja.....

måndag 29 november 2010

Återigen har kreativiteten flödat i mitt kök ;-) Jag gillar att slänga ihop mat efter vad som finns, gärna i gratängform. Så det blir som gratäng och i form, haha.På bilden ser det nästan ut som risotto....Håll till godo. Kyckling och grönsaksgatäng med ris!

2 kycklingfileér
I burk champinjoner
Wokgrönsaker

4 portioner ris

2 dl creme fraiche
2,5 dl matlagningsgrädde
1 tsk sambal oelek
ca 0,5 dl sweet chilisås
vitlökskrydda
curry

Koka riset, lägg det sedan i botten på en gratängform
Dela kycklingen i små bitar och fräs upp i pannan. I med champinjoner och wokgrönsaker. Fräs på i några minter.
Lägg sedan blandningen över riset.
Blanda creme fraiche, matlagningsgrädde, sambal oelek och sweet chilisås. Krydda efter smak.
Häll detta över kycklingen. Strö över riven ost och swisch, in i ugnen!
200 grader i ca 20 minuter, så att osten fått färg.

Som ni ser så är kryddningen väldigt lik den kryddiga kycklinggratängen med vitkål, men eftersom den var en sådan hit så återanvänds den ;-)

onsdag 24 november 2010

Jag blir så trött på mig själv. Jag ÄR så trött på mig själv!
Har hamnat i ett feltänk som jag måste ta mig ur. Tankar som "Det spelar ändå ingen roll" har tagit över min hjärna. Det spelar roll!
Jag märker ju att jag gått upp, att jag inte mår lika fysiskt bra längre. Så visst fan spelar det roll även om det inte spelar en stor roll på vågen.
Skärpning Cilla!

Var och provade skor igår, behöver nya vinterkängor. Jag hatar skor, jag hatar mina fötter. Tror jag ska flytta till jamaica där man kan gå barfota hela tiden får då behöver man inte tänka på skor.
Mina fötter är stora, breda, höga och tjocka. Och jag har alltid haft svårt att hitta skor. För breda, stora och höga är de även om jag är smalare. Men att de nu även är tjocka hjälper inte till. ¤%/¤&(%/)=/()=?/()=&/(#"=!
Ska på bröllop på nyårsafton. Har en jättefin klänning som jag fått men vad fan ska jag ha på fötterna!? Kan man ha basketkängor? ;)
Jag vet att det är i-landsproblem men för mig är det enormt tröttande....

Så även här spelar det visst roll.....

söndag 21 november 2010

Jag är en sådan där som tänker mycket. Ibland kanske för mycket. Speciellt nu.
Jag känner att jag är inne i en förändring. Mitt liv, och framförallt jag, förändras. Har funderat mycket på hur mitt liv ser ut, hur det tett sig, hur jag hade trott och tänkt att det skulle te sig, mönster i livet, mönster i mitt beteende. Så mycket fel och konstiga saker jag gjort... men jag är bara människa och någonstans så vill jag nog tro att det var mening med allt. En mening jag själv format med åren.
Har alltid ansett att skylla på misslyckad fadersfigur som orsak till framtida misslyckade förhållanden har varit ren bullshit. Men jag måste erkänna, det är nog fan inte så mycket bullshit egentligen. Jag har ju tyckt att jag haft världens bästa pappa men.... jag får nog slå upp mina gröna och inse att det faktiskt inte är så.

Här skrev jag egentligen världens längsta inlägg om min pappa och vår relation. Men jag valde att radera. Jag skrev orden mest för mig själv, och jag insåg. Jag såg vad felet är. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra just nu, för jag är för känslomässig för att konfrontera honom då jag vet att det sårar honom.
Ni ser vem som är föräldern i vår relation va?

fredag 12 november 2010


Helt underbar bild!!

torsdag 11 november 2010

Jag är inte så mycket för teckenspråkssång, tolken i mig tycker mest att det blir fjantigt. MEN den här måste jag bara dela med mig av för den är så förbannat jävla bra gjord! Ögonen tåras av hans inlevelse och låten är en favorit sen länge och något utav det vackraste jag hört.


onsdag 10 november 2010

Jag har tagit ett ganska så stort steg i min viktkamp. Några av er vet att jag sökt hjälp för min fetma (ordet klingar illa men det är det jag lider av, fetma) och idag var jag hos mottagningen och tog prover. Nu ska mitt fall bara tas upp med kirurger och läkarna från obesitasmottagningen sen bestäms det om huruvida jag blir godkänd för operation eller inte. Jag har tänkt länge på detta och det är inget lättvindigt beslut från min sida. Jag har vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Jag har provat allt, gjort allt rätt, hell no... GÖR allt rätt, tränar mycket, utmanar mig själv hela tiden och jag står bara still viktmässigt.
Sjuksköterskan sa idag, återigen, att det kan vara gräsligt svårt att gå ner i vikt med min sjukdom. Men det är inget jag vill använda som ngn ursäkt till att jag inte går ner, jag är inte riktigt den där människan som vill sätta mig i en offerroll. Men man kan ju se faktan.
På 1½ år, då jag sökte hjälp första gången, så har jag tappat 12 kg. That's it. Det är extremt frustrerande! Det här äter upp mig, viktnedgång har blivit en extremt stor del av mitt liv och om det inte händer något så kommer detta förtära mig, äta upp mig långsamt innifrån.

Jag vill så jävla gärna klara av detta själv så att ta detta steget kändes som ett nederlag för mig. Men nu tror jag att OP är det som är rätt väg för mig. Alla pratar om allt man inte kommer kunna äta efter op, dumpning, allt som kan gå fel osv... men vad är viktigast?
Att kunna äta en kebabtallrik med pommes och fet sås ELLER att må bra fysiskt och psykiskt?
Att svulla ostbågar ELLER att må bra fysiskt och psykiskt?

Om det nu är som så att jag kanske inte kommer klara av att äta vissa saker osv så tar jag den risken, för det här är en så stor del av mitt liv och jag vill inte leva såhär.
Även här har vi vägskälet..... men här vet jag åt vilket håll jag ska gå.

Jag har provat, gjort ALLT som står i min makt för att klara detta själv.
Jag tar verkligen inte den enkla vägen ut. Jag vet att operation innebär en kamp den också, kamp och förändring av mitt leverne. Men förändringen gör jag hela tiden, jag är förberedd på allt som komma skall.
Jag klarar inte detta själv. Nu har jag tagit hjälp. Jag är övertygad om att det kommer bli bra.

söndag 7 november 2010

Hemma igen efter en lång härlig promenad i underbart kallt väder. Hade siktet inställt på Hisingsparken idag då jag vet att det finns motionsslingor där som jag ville kolla upp. Har aldrig varit och gått i parken innan så jag bara lallade på och hade egentligen inte en aning om vart jag var på väg ;-)
Jag hittade hem tillslut iaf, efter ca 1½ timmes rask promenad. 8616 steg sammanlagt. Nu ska jag strax äta mig en mellanmålsmuffin och sen blir det kaffe och bok ute på balkongen.
Sköna söndag!!

Nu vet jag vart slingorna finns.... och ingen asfalt är det på dem....

lördag 6 november 2010

Återigen kommer grundreceptet från Anna J.D Jacobsson och sen har jag mixtrat lite själv. Den överblivna kålen var ju tvungen att användas och detta blev mitt första försök av en kålpudding. Blev riktigt lyckat måste jag säga :)
Sen säger jag som Anna.... går det ta en bild på kålpudding så att den ser smaklig ut? Nåväl, det smakar absolut bättre än vad det ser ut som ;-)


500 gr köttfärs
½ vitkålshuvud
1 gul paprika
1 morot
4 vitlöksklyftor
1 rödlök
1 köttbuljongtärning
2 dl varmt vatten

1½ dl creme fraiche
140 gr ädelost

Strimla vitkålen, skiva moroten tunt och skär paprikan och löken i tunna skivor. Bryn detta i smör. Blanda samman köttfärsen med kryddor efter smak och pressa ner vitlöken (också det efter smak, jag själv älskar vitlök!)

Blanda köttfärsen med vitkålen, paprikan, löken och moroten. Lägg upp i ugnsform. Smält buljongtärningen i vattnet och häll detta över.

Mixa creme fraichen med ädelosten och bred ut det över puddingen.
In i ugnen på 200 grader i ca 45 minuter. Klart!

tisdag 2 november 2010

Hittade ett recept hos Anna J.D Jacobsson som jag var tvungen att testa. Nu såhär i efterhand så kan jag lätt säga att det var något utav det godaste jag ätit på länge!!
Jag ändrade lite i hennes recept, gjorde en större omgång så jag kan frysa in matalådor.
Håll till godo! Kryddig Kycklinggratäng med vitkål


4 kycklingfiléer
Curry
Salt
½ vitkålshuvud
2 morötter
4 dl creme fraiche
½ msk soja
1 dl sweetchilisås
2 rejäl vitlöksklyfta
2 msk kycklingfond
Sambal oelek efter smak, jag använde 1 tsk.

Gör så här:

Skiva upp kycklingen i portionsbitar och stek upp dem snabbt i smör. Krydda med salt och curry.
Strimla vitkålen och skär tunna skivor av morötterna. Blanda detta i botten av en ugnsform. Lägg på kycklingbitarna.
Rör ihop cremefraichen, sweet chili, sambal oelek med resterande kryddor och bred över kycklingen. Riven ost över och sen in i ugnen. Lätt som en plätt!
Grädda ca 20 minuter 200 grader, tills det fått färg.

Ät och njut!
Jag är väldigt duktig på att framhäva vad jag INTE kan, vad jag INTE klarar av osv. Jag bygger stora murar och hinder som jag sen anser är omöjliga att ta sig förbi. Men idag krossade jag ett hinder. SMASH!
Har länge, som några av er vet, velat börja jogga/löpa/springa. Dels för att det ser så satans skönt ut och för att det är något jag aldrig gjort förut och sen.... för att jag vill. Jag vill vara en joggare/löpare/springare. Testade för lite mer än ett år sen, självklart då mitt diskbråck var som värst, och dessutom på asfalt. Det gjorde snoront och jag gav upp. Har hela tiden gått och sagt att jag inte klarar jogga tack vare mitt diskbråck osv....
Men! Idag på gymmet gjorde jag det, på löpbandet. Älskade systrami har börjat springa på löpbandet och jag blev inspirerad. Men då jag aldrig gjort det förut så tog jag det lugnt, får öka på det med tiden för helvete vilken adrenalinkick jag fick!!!!

Började med att gå i några minuter som uppvärmning. Sen sprang jag 100 meter, gick 200 meter, sprang 100, gick 200, sprang 100, gick 200, ökade upp och sprang 150 meter osv...
Höll på sammanlagt 25 minuter, det blev 2,5 km. Varav jogg 1 km och promenad 1,5 km.
För mig är detta gigantiskt! Ett jättesteg och ett enormt hinder som jag bara... dödade. HA! In your face, diskbråck!
Träning gör susen. Träning och tålamod is da shit.

Dagens träning:

Crosstrainer: 4,75 km = 30 minuter
Jogg: 1 km
Rask promenad: 1,5 km

Tack älskade Veronyca, du är min ledstjärna och min pepp!

söndag 31 oktober 2010


Vi pratade om vägskäl på jobbet idag. Om hur fort tiden går och hur man tror att man har all tid i världen och tror att man en dag ska vakna upp och så är livet så som man vill och alltid trott att det ska bli. Men vi vet ju alla att det inte fungerar så.
Tiden går i ett rasande tempo och helt plötsligt så står man vid ett vägskäl och man har ingen tid att vela längre. Man måste bestämma sig om hur livet kommer bli, låta sin framtid formas efter de förutsättningar man har idag.
I många fall så står jag vid det vägskälet nu. Jag har länge gått och sagt att jag kommer skaffa mig ett barn själv om mannen aldrig vill dyka upp. Jag klarar det, och ja... det tror jag fortfarande att jag gör men vill jag egentligen ha det så? Vill jag vara ensam om allt? Nej, det vill jag inte. Kanske är det på tiden att jag väljer att gå ner för den vägen som innebär att jag inte kommer skaffa barn? Jag borde kanske sluta drömma och vakna upp och se världen och verkligheten som den faktiskt är. Vakna upp och verkligen känna efter vad det är jag vill. Och då kanske det är lättare för mig att börja leva och inte bara överleva....

Har länge skjutit levandet åt sidan för bara överlevandet. Men jag vill inte springa omkring här i världen som en kvinna som aldrig känner annat än sorg, ledsamhet och ensamhet. Jag har behov och jag måste vakna upp och få dem tillfredställda! Jag måste leva!!
Överlevandet är jag proffs på, levandet vet jag knappt längre hur man hanterar....

tisdag 26 oktober 2010

Var på ett informationsmöte igår där en läkare berättade att om man har underfunktion i sköldkörteln så har man riktigt svårt för, ibland nästan omöjligt, att gå ner i vikt på vanlig traditionell väg. Det kan gå bra till en början men sen stannar man och planar ut på en platå.

No shit sherlock!?
Gjorde ett tanttest på en blogg som systrami Vera hittat. Lite småkul må jag säga, jag blev.... Tant De-Lux!




Gratulerar, du är en TANT-DE-LUX!
Du njuter till fullo av vad livet har att erbjuda. Unnar dig spabehandlingar, utvecklande kurser, inspirerande umgänge eller kanske bara en stilla stund vid havet. Rynkor, gäddhäng och gråa hår bekommer dig inte. Med skinn på näsan och båda fötterna på jorden kan du utföra stordåd. Om du vill











Länk till testet och bloggen hittar du här

måndag 25 oktober 2010

Vet inte vad som hänt med min kropp nu det sista...? Jag mår illa av allt. Kan inte alls äta portioner jag ätit förr. Hmmm....
Var och fikade med en kompis idag. Köpte en chokladmuffins. Efter inte ens halva så mådde jag äckelpäckelilla och ville bara spy.
Gröten imorse kunde jag inte äta upp för jag blev illamående. Lunchen blev jag illamående utav. Samma sak var det igår.
Jag hoppas inte det är något som håller i sig så det är någon magsjuka eller nått. Känner mig iofs väldigt trött och hängig.

Men att äta mindre är ju också bra ;-)

fredag 22 oktober 2010

Du kanske blir kritiserad för att du försöker, görs narr av, skrattas åt och blir förlöjligad, men kom ihåg det här: Den som gör så mot dig gör det av rädsla. Rädsla för att du kanske faktiskt lyckas, vinner och uppnår ditt mål, vilket speglar deras egen osäkerhet och personliga frustrationer.

- Mastin Kipp


Så sanna ord så jag snodde de rätt av från Healthy Wealthy

torsdag 21 oktober 2010

Let's Zumba!

Efter lite mer än en timmes zumba så är det bara att inse, jag har noll rytm i kroppen. Haha. Min taktkänsla är lika med obefintlig.
Men vad fasen, det är kul och jag känner att det ger bra träning. Återstår att se om mina höfter pallar detta, märkte av dem lite under passet. Men imorgon lär det kännas av på riktigt isåfall. Svettigt var det, roligt var det och jag skrattade åt mig själv högt många gånger.

Här har det haglat som bara den och det ligger nu ett vitt täcke över marken. Vackert faktiskt, trots att jag avskyr vinter och snö. Jag vill ha höst för alltid! Nästan...

onsdag 20 oktober 2010

Onsdagar betyder vägdagar och idag blev det ett fint resultat. Jag kan ju pendla en del i vikt vid vissa tillfällen i månaden, ni andra kvinnor vet säkert hur det kan vara ;-)

Dagens resultat blev: -1,5 kg

Oja, jag är nöjd.

fredag 15 oktober 2010

Min älskade mormor har aldrig ägt en microvågsugn. Hon värmde frysta bullar i en kastrull på spisen och det fungerade jättebra!
Då jag inte själv äger en micro, har inte gjort det på många år, så värmer även jag i kastrull. Här ligger mina frukostbullar som jag bakade häromdagen. Blir nästan som nybakade :)

Tips! Dela dem gärna innan du lägger dem i kastrullen så blir de varma snabbare.

torsdag 14 oktober 2010

Förlåt älskade vän, jag vill inget annat än glädjas åt/med dig men jag kan inte. Inte just nu. Jag vill inte vältra mig i någon självömkan men det går ibland inte att undvika. Jag kan inte undvika den just nu.
Jag vill dela din glädje och din förväntan. Jag vill vara hon som du kan bubbla ur dig all din lycka till, hon som bubblar med dig.

Varför måste jag vara så satans olycklig?


Ja, det är pms veckan nu....

söndag 10 oktober 2010

Nu är det verkligen en underbar årstid. Utanför mitt fönster är det en explosion av färger. Så vackert! Men det börjar också bli kallt. Måste hitta mig en mössa, får väl helt enkelt komma över det där med att jag tycker att jag ser ut som en svamp i mössa. För nu krävs det snart, annars fryser mina öron.

Var uppe och tränade innan idag. Fokuserade mer på styrka än kondition idag. Vet inte varför men det gick extremt trögt med konditionsträningen idag. Det är väl så vissa dagar.
Efter träningen följde Vera och Tommy med hit och hjälpte mig byta madrasserna i sängen.
Sen blev det pannkakor!

Dinkelpannkakor:

6 dl mjölk
3 ägg
4 dl dinkelsikt
1/2 tsk salt

Gör så här: Vispa ihop ägg och hälften av mjölken. Rör ner mjöl och salt och tillsätt resten av mjölken. Vispa till klumpfri smet. Stek i smör på medelhög värme i stekpanna.
Servera gärna med frysta bär. Jag blandar gärna dem med lite vaniljkesella.

tisdag 5 oktober 2010


Matmuffinsen blev riktigt lyckade! Kanske något torra så jag tror man ska ha lite mer färskost i, eller kanske skinka. Receptet går ju variera hej vilt, precis efter smak!
Enkelt var det att slänga ihop iaf och det är huvudsaken.
Ingredienser
14 st broccolibuketter eller 16 stycken
1 st stor rödlök
8 dl siktat dinkelmjöl
1 msk bakpulver
1 tsk salt
3 st ägg
2,5 dl vatten
1,5 dl naturell yoghurt (Jag tog filmjölk)
1 dl kallpressad rapsolja (Jag tog olivolja)
200 g färskost med gräslök
Tillagning
Dekorativa buffébröd med både en klick ost och grönsaker i. Baka gärna muffinsen i god tid, frys in och värm försiktigt vid servering.

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och mjöla en muffinsplåt där hålen rymmer cirka 1 1/2 dl. Eller smörj och mjöla muffinsformar av aluminium. Koka broccolin snabbt i lättsaltat vatten. Skala löken och skär den i klyftor.
2. Blanda ihop de torra ingredienserna.
3. Vispa äggen pösigt. Vispa i vatten, yoghurt och olja. Tillsätt de torra ingredienserna i äggsmeten.
4. Fördela smeten i formarna, men fyll dem inte ända upp. Gör en liten grop i varje muffins med hjälp av en fuktig sked. Lägg i en liten klick färskost, stick ner lökklyftor och en broccolibukett i varje.
5. Grädda i mitten av ugnen cirka 25 minuter. Servera muffinsen nygräddade eller frys in dem.
Är ledig idag och sånt är ju alltid skönt. Har firat det med en genomkörare på gymmet, det blev;

Styrketräning = 40 minuter, varierade muskelgrupper

Crosstrainer = 26 minuter, 4 km.

Nu håller jag på och bakar bröd, ska ner till affären om en stund och inhandla ingredienser till ett recept på Matmuffins som jag hittat. Låter som det perfekta mellanmålet. Jag vet att min klasskompis från tolklinjen bakade matmuffins som hon hade som mellanmål. Så detta ska testas då jag är urusel på att komma ihåg att äta det. Eller snarare ger fan i det för jag har inte tid och ork att fixa något. Nu finns ingen ursäkt längre ;-)
Jag återkommer med recension på receptet när jag testat!

söndag 3 oktober 2010

Har ni hört talas om uttrycket "att vaska"? Jag hade det inte förrens några kompisar till mig berättade. Men sen är jag ju arbetarklass som är bosatt ute på hisingen också... haha.
Iaf att vaska innebär att man ute på krogen beställer in flera flaskor champange och ber sedan bartendern hälla ut några enbart för att visa att man har råd. Det uppkom tydligen efter att det blev förbjudet att spruta champange på krogen i Båstad, då uppfann man vaska istället.

Jag vet seriöst inte om jag ska skratta eller gråta åt det här. Det gör mig förbannad hur man kan slänga ut pengar på så jävla obetydliga saker när det finns så mycket bättre att lägga dem på. Om man då tycker man har lite för mycket pengar kanske man ska ta och skänka lite till de som behöver? Men nej du, jag hittade nu en sida med ett nummer så du kan sms in vaska och där de är noga med att poängtera att pengarna INTE ska skänkas till någon typ av välgörenhet.
Herregud... stundtals blir jag väldigt glad över att jag inte har massvis med pengar över. Tack och lov är jag, och kommer alltid vara, humanist.

Men kolla in spektaklet själva här.
Jag har blivit smittad. Dock av en behgalig smitta. Queen smittan :)Var ju på Champions of rock i fredags med familjen. En hyllningskonsert till Queen. Och fy fan vilken hyllning det blev! Så jävla bra rent ut sagt. Gåshud av högsta grad och till och med en hel del tårar. Men vad fan... jag sa ju alltid när jag var liten att jag skulle gifta mig med Freddie Mercury när jag blev stor. Så nu förstår ni varför jag är singel idag... haha.
Gud vilken fantastisk människa han var. Och vilken underbar röst han hade. Vilken utstrålning! Det blev en stor förlust för oss fans när han gick bort. Världen förlorade en stor man.



Themesong!

torsdag 30 september 2010

Jag är en sådan där flicka som svettas mycket. Vilket kan vara väldigt besvärande ibland. På gymmet bryr jag mig verkligen inte för där SKA man svettas, men till vardags kan det vara jobbigt.
För det mesta så svettas jag bara i hårbotten men det är nog så jobbigt. Och till det är det ju inte så mycket som hjälper. Men när det gäller vanliga deodoranter så tycker jag nog att de flesta fungerat hyfsat bra på mig. Märker dock att effekten avtar, jag blir som "immun" tillslut.
Efter att jag blivit mer och mer medveten om vad jag använder för produkter, börjat tänka mer och mer ekologiskt, så ville jag inte längre använda dessa vanliga rexona, nivea osv. En vän till mig använder deodoranten från Rosenserien och tycker den är jättebra. Jag tycker dock att priset för den är lite väl i överkant....
Så jag letade runt på nätet och hittade den här. Rose Deo Crystal från Urtekram. Den har fått jättefina lovord och priset är riktigt överkomligt. Så det blir att prova den, jag återkommer med recension senare.
Hittade även en deodorantsten, någon som provat detta? Det kan bli nästa projekt...

Rose Deo från Urtekram innehåller naturligt mineralsalt som på naturligt vis hämmar utvecklingen av de bakterier som förorsakar lukt..Hudens svettprocesser kan därför fungera obehindrat så att kroppen kan föra ut avfallsämnena.


Har tvättat idag. Fick för mig att jag skulle mangla mina lakan. Pucko mig. Lakan till dubbelsäng är svårt att mangla.... och detta resulterade i att lakanet kärvade fast sig och att jag efter 20 minuters intensivt och svettigt slitandes fick inse att jag inte får loss lakanet själv. Det var bara att ringa fastighetsskötaren så de får komma hit imorgon och skruva ner skiten. Allt bara för att få loss mitt lakan.... Galet pinsamt!
Men det bjuder jag på ;-)
Kom nyss hem från en härlig promenad. Hösten är den absolut bästa årstid jag vet, alla vackra färger får det att sprudla i kroppen på mig.
Idag var inget undantag. Strålande sol, klarblå himmel och lövverk som sprakade i eldiga röda toner. Fantastiskt vackert!
Känner mig oerhört tacksam över det jag har, och att jag lever. Speciellt med tanke på vad som hände här i helgen, bara några hållplatser längre bort. Det är fruktansvärt, vart är världen på väg? R.I.P Elin.

Idag blir en dag fylld av sysslor på hemmaplan. Tvätt och städ och om tid/ork finnes så blir det även brödbak.
Imorgon kommer älskade mamms hit. På kvällen ska vi träffa upp mina två bröder och min svägerska för först middag på restaurang och sen ska vi till skandinavium och se Champions of rock. Ska bli riktigt roligt! På lördag blir det väl shopping för hela slanten, min mamma är ganska så duktig på det ;-)

Nu blir det kvalitetstid på balkongen en stund.

tisdag 28 september 2010

Jag fick en utmaning av älskade Vera för ett tag sen. Då mitt liv varit helt upp och ner så har jag totalt glömt bort den. Oouups.
Jag ska avslöja tio sanningar om mig själv. Hmmm.....

1. Jag är utbildad teckenspråk- och dövblindtolk. Utbildningen var dock något utav det mest rörigaste jag någonsin gjort och tolkning idag är för mig enbart förknippat med ångest. Det tog många år för mig att smälta irritationen över att utbilda mig till något och sen inte jobba som det. Även om jag har stor nytta av min kunskap i mitt älskade arbete med tidigt dövblinda. Här kan tilläggas att jag faktiskt älskar mitt arbete.

2. Jag är urkass på att komma ihåg födelsedagar. Men älskar er inte mindre för det.

3. Tyckte siameser var otroligt fula förr i tiden. Nu har jag två... och de är de absolut finaste katterna i hela världen.

4. Om jag fick välja mellan pest eller kolera... bli av med syn eller hörsel, då skulle jag lätt välja bort min hörsel. Att aldrig mer få sjunka ner i en bok, försvinna bort i dess ord skulle göra mig bitter. Jag är och kommer alltid vara en boknerd. Böcker är min eskapism.

5. Jag har bott på landet i många år och det är något jag aldrig kommer göra igen. Landet, skogen, tystnaden och ensamheten är inget för mig. Är inte ens säker på att hus är något för mig. Är nog en rotad lägenhetsmänniska.

6. Barn är det absolut bästa jag vet. Men jag vet inte om det är menat att jag ska ha några. Jag vill men är inte så säker på att det faktiskt blir så.

7. Jag har i hela mitt liv varit troende. På gud, andlighet, kärlekens makter osv... Men idag är jag ateist. Om det är som så att man måste tro, ja då tror jag på människan.

8. Har en inre längtan efter att få åka till USA (haha, jag vet!) och bila runt. En längtan jag hoppas blir verklighet.

9. Människor fascinerar mig. Att betrakta, läsa, känna på, lyssna på.... utvecklas med.

10. Ser alldeles för många fel hos mig själv och alldeles för få rätt.....


Ni som vill kan känna er utmanade. ;-)

onsdag 22 september 2010

"Cecilia, kan du inte spela den där låten från Trädgårdsdags?"

Så frågade mormor alltid. Hon älskade den låten. Nu heter den ju inte trädgårdsdags utan Ballade pour Adeline. Hon ville alltid höra mig spela den och jag var långt ifrån proffs på piano men det spelade ingen roll för henne. Hon älskade den och hon njöt av att höra mig spela.
Så idag, när den spelades i kyrkan som avskedlåt, då bröt jag ihop. Det är en sång som jag alltid kommer förknippa med henne.
Idag tog vi avsked i kyrkan. Det var en jättevacker ceremoni och minnesstunden efteråt var vacker likaså. Med många minnen, minnestal och goda skratt.
Men det är jobbigt att säga farväl. Det är tungt. Det är jobbigt att se sin familj vara så ledsna samtidigt som man har sin egna sorg. Det är jobbigt och det är konstigt när en människa som funnits i ditt liv sen du föddes helt plötsligt inte längre lever.
I minnestalet så pratade de om mormor när hon var ung, när hon var ungefär lika gammal som jag är idag. Vad jag hade velat känna henne då.

Men mormor jag är så tacksam för att jag fick äran att vara ditt barnbarn.
Älskar dig för evigt.


tisdag 21 september 2010

Överallt ser jag uppmaningar om att gilla läget. Att nu är SD inne i riksdagen och det är bara att gilla läget. Att vi ska gilla läget och hitta en väg att samarbeta med SD. Att vår statsminister ska samtala med Jimmie Åkesson för han verkar inte helt oresonlig. Att folk anser att våra partiledare är barnsliga för att de visar att de absolut inte vill ha något med SD att göra. Att vi ska gilla läget.

Gilla läget!?
Jag blir så förbannad! Jag kommer ALDRIG gilla läget! Och jag tycker det är stark av våra partiledare att visa tydligt att de inte vill samarbeta med SD, jag tycker att de då verkligen tar sitt ansvar och visar sin ståndpunkt. För skulle de göra det så är de inte annat än opportunister som sviker de 94,3 % i detta land som inte gillar läget, som inte vill ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Sverigedemokraterna går emot allt som jag värderar och tror på. Allt som som handlar om mänskliga rättigheter, jämställdhet, lika värde och välfärd.
Folk säger att det inte är ett nazistiskt parti. Tss.... Jimmie Åkesson var engagerad nazist på 90-talet och jag tror knappast han ändrat sina åsikter så drastiskt. Däremot har han förstått att nazister aldrig skulle komma med i riksdagen utan insett att han måste byta taktik. Precis som SDs talesman i Filipstad insett. Han visar hur smarta de är.



Jag har lagt det på hyllan!? Med andra ord så tar han inte avstånd från det, att lägga något på hyllan är ju att bara lägga det åt sidan ett tag.

Nej, jag kommer aldrig förstå detta och jag hoppas verkligen att våra politiker står enade i frågan om att inte samarbeta med SD och hittar en lösning som gör att jag och 94,3% av sveriges beolkning kan andas ut.
För här kan jag inte gilla läget, det handlar inte om att vi blivit tvingade att alla använda blåa gardiner eller att vi råkat köpa fel mjölk. Det handlar om vår framtid. Det handlar om främlingsfientlighet. Något jag aldrig kan gilla.
Aldrig.

söndag 19 september 2010

Även om mitt hjärta är röd/grönt så kan jag överleva med en blå regering i fyra år till. Jag personligen överlever men jag vet många andra som förmodligen inte kommer göra det och jag vet också många som idag inte bara överlever utan lever väldigt gott, som kommer få det ännu bättre ställt. Till bekostnad på de som faktiskt knappt överlever.
Jag personligen kan överleva det även om det kommer göra ont i mig när jag ser de som blir drabbade. Jag kan överleva men det vete fan om jag kan leva med det...

Men något jag inte kan leva med så är det att Sverigedemokraterna numera sitter i Riksdagen. Jag förfäras över människors okunskap och obefintliga humanism och människosyn.
Jag är absolut inte stolt över att vara svensk idag.

lördag 18 september 2010

Jag blir inspirerad av alla bloggar jag läser så nu ska även jag införa en utmaning till mig själv.
Jag är ett sockermonster och detta är verkligen något jag måste få bort. Så min utmaning, för resten av månaden, blir att inte äta något godis. What so ever.
Har det gått bra då september är slut så förlänger jag den till hela oktober också.
Alltså, inget mer smågodis, inga chips, ingen glass (detta blir tuffast, jag är en glassoman) ingen choklad.
Popcorn får jag lov att äta och sen blir det upp till mig själv att hitta andra alternativa vägar att dämpa suget på. Som frysta bär och kesella.

Hänger någon på?

fredag 17 september 2010

Var och klippte av mig allt hår idag och tänkte fira till det extra genom att färga det riktigt intensivt rött, som jag älskar. Men... det är bara att inse, mitt hår fungerar inte med hemfärgning. Ska det bli riktigt rött så måste jag göra det hos frisören... för inte fan är det rött!?


Så skulle det se ut.

Så här blev det. Vart är det röda?

Men det är inte fy skam ändå. Jag trivs bra i riktigt mörkt brunt hår också, även om rött är att föredra.

Jag är inte speciellt politiskt engagerad. Jag har aldrig funnit det speciellt intressant. Men valtider drar alltid fram politikern i mig.
Jag blir så förbannad och besviken på de flesta politiker mestadels hela tiden. Jag blir alltid förbannad på människor som ljuger. Men något som gör mig ännu mer förbannad är självgoda egoister som har en framtidsdröm om ett sverige där vi alla skiter i varandra och enbart bryr oss om oss själva.
Jag har inget fett leverne. Jag tjänar verkligen inte pengar gräs. Jag har nyligen bytt ner mig till en etta för att kunna ha lite mer pengar över i månaden. Jag har ingen platt-tv, inga tv-spel, ingen iPhone, ingen ny dator, ingen bil och just nu inte ens en soffa. Jag har studieskulder, en katt som är sjuk och kostar mig mycket, dåliga tänder, inget fast arbete osv... Men jag lever rikt! Jag har det så bra jämfört med många andra, jag kan hjälpa andra! Och jag vill hjälpa andra, jag kommer göra det så länge jag klarar av att andas själv.
Men... vad händer den dagen då jag kanske inte längre får arbeta kvar eller då jag kanske blir sjuk. Som den här tjejens mamma blev, läs och förfaras säger jag bara. Det är för djävligt att det är tillåtet att behandla människor på detta viset. Länk till bloggen kommer här.

Innan man dömer och bestämmer sig för en åsikt så anser jag att det är viktigt att man ser till sig själv. Sätt dig in i situationen, byt plats med den som är drabbad. Vad hade du då velat att politikerna skulle göra för dig?
Avslutar inlägget med en film som säger mycket. Och med en uppmaning. Gå och rösta, och rösta rätt.

tisdag 14 september 2010

Vid den här tiden i månaden så börjar en period som inte är rolig. PMS monstret släpar sig in i mig och med sig har det godismonstret. Begäret av att stoppa något i munnen hela tiden överrumplar mig varje gång.
Jag är svullen och uppblåst, missnöjd och rastlös. Blir irriterad för ingenting och lipar åt allt.

Är det någon som har ett bra tips eller råd mot PMS besvär? De negativa tankarna tar över i min hjärna under den här månaden och det är skrämmande....

Hittade dock något gott igår ( i min jakt efter ngt att stoppa i munnen).
Lite frysta bär som får tina lite, blanda med ett par skedar kesella vanilj och njut.
Riktigt gott! Och det dämpade mitt sockersug ordentligt, just då iaf.....

måndag 13 september 2010

MORGONEFFEKTIV!
Ett ord som stämmer bra in på mig. Har fått ringt massa samtal, packat upp alla mina kläder och sorterat tvätt på lite mer än en timme. Det är jobbigt att flytta, man inser att trots att man rensat och slängt massvis så har man ändå massvis med skit kvar, jag begriper det inte....
Men nu börjar det bli lite ordning i nya lyan iaf. Katterna har funnit sig till ro och jag älskar den. Jag trivs, jag myser och jag njuter.
Samtidigt känner jag en inre stress över att bli klar med den gamla lägenheten. Jag jobbar hela tiden numera och mitt i allt blir det begravning. Älskade, älskade mormor. Vet inte när jag ska hitta tiden att städa. Är ledig idag och har tvättid nu på förmiddagen, sen får jag ta mig bort till andra lägenheten och städa nått rum iaf. Har ju fortfarande massa saker kvar som Stadsmissionen ska hämta på onsdag. Efter det så blir det lättare att städa, jag hoppas det kommer gå undan.

Flytten gick väldigt smidigt. Jag har ju fan världens bästa vänner! Så otroligt gulliga och rara och jag fick absolut inte bära med min onda rygg så de gjorde allt åt mig.
Träning kommer det väl bli lite si och så med nu ett tag. Får se till att jag får ordentligt med vardagsmotion iaf.
Var ju hos ssk och vägde mig i torsdags. Precis som jag trodde.... jag hade gått upp 1,5 kg sen jag var där sist innan sommaren. SKIT! Men samtidigt var det väl väntat. Dels har jag inte fokuserat alls på min mat och ätande och dessutom börjat träna mer intensivt än förut så... jag kanske har fått en muskel eller två?
Nu har jag köpt mig en egen våg för att kunna följa mina framgångar tätare. (Ni ser hur jag skrev framgångar? Det kallas affirmation) Gäller bara att inte ställa sig på den varje dag....

Dags för mig att inviga nya tvättstugan. Ha en underbar dag!

torsdag 9 september 2010


Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus, och vandra i vita nätter tills jag funnit min faders hus. Jag skall klappa sakta på porten, där ingen mer går ut, och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut.
Sov gott älskade mormor.
Nu slipper du lida mer.

tisdag 7 september 2010

Idag blev det verkligen rekordrekord för mig på gymmet. Jag pressar mig själv hela tiden och blir förvånad varenda gång över hur mycket jag faktiskt klarar av! Idag blev det bara konditionsträning.

Crosstrainer: 41,15 min = 7 km

Alltså.... 7 jävla kilometrar klarade jag av. Och i ett, för mig, högt tempo. Sist jag gjorde 40 minuter så hamnade jag på 6,33 km. Så det gick snabbare denna gången. Jag minns när jag slog rekord för längesedan, då gjorde jag 2,5 km på 20 eller om det var 25 minuter... I vilket fall så är det stor skillnad nu och det känns grymt! Jag bevisar ju för mig själv hela tiden att jag faktiskt klarar av det.

Sen fick jag åka iväg till Blå Stjärnan med Yoga för... sjuhundrafemtioelvte gången. Hon är så oursföljd den stackaren. Nu hade hon lyckats bryta av en klo väldigt långt in och det kan då bli infekterat och ibland behövs resterande av klon dras ut så att en ny kan växa ut. Så för att vara på den säkra sidan åkte jag in. Och vi hade tur denna gången! Klon får sitta kvar, det blir daglig sårtvätt och en antibiotika kur på 10 dagar. Så får vi hoppas på att det inte blir några följder utav det....

Nu ska jag bege mig ut på promenad. Måste upp till apoteket för att hämta ut medicinen till fröken.

måndag 6 september 2010

Så har då helgen susat förbi. Det blev ingen träning för mig i helgen, åkte nämligen ner till Varberg igår för att få träffat alla mina bröder med respektive och barn. Det är sällan vi ses allihopa så det här var riktigt roligt! Min familj är något invecklad så jag ska inte gå in på det... låt säga att jag bara har halvsyskon, som man så "fint" kallar det, men för mig är de hela syskon. Har så alltid varit och kommer så alltid att vara.




Jag, mitt i smeten av familjen. En bror fattas dock, han var tvungen att jobba.


Håller ju på för fullt och släpar saker mellan mina lägenheter just nu. Men mitt diskbråck protesterar nu, jag har haft gräsligt ont i helgen och för första gången på länge har jag sovit uruselt bara för att jag vaknat av smärta så fort jag rört på mig. Så jag får försöka ta mig en vilodag idag, ingen idé att ta ut sig såpass mycket. Jag har som sagt en hel månad på mig att få ut alla sakerna. Och det är inte heller så mycket saker kvar, bara de stora möblerna och de tar vi ju på lördag.
Gymmet får det bli och det enbart. Kanske tar jag mig bort till Backaplan för att köpa lite spackel och en roller/pensel.

Ska till ssk för att väga mig på torsdag. Tror inte vågen kommer hamna på många minus.... Jag har tittat tillbaka en del på min viktminskning och jag inser att jag fokuserat mest på träning, jag behöver börja fokusera även på vad jag äter.
För träningen kan man inte klaga på! Jag tränar bra mer än vad många andra gör och I'm lovin it! haha. När jag får höra av min übersmla svägerska, som hela tiden måste röra på sig, att hon aldrig skulle klara av 30 minuter på crosstrainerna, ja då blir jag faktiskt stolt över mig själv.
Men maten... där finns mycket att bena i. Eftersom jag ser min flytt som en nystart så får jag kanske räkna in min mathållning i den nystarten också?
Det blir bra.

Nu kaffe!

lördag 4 september 2010

Vad jag verkligen avskyr att jag satt mig i denna sits som jag sitter i. Jag talar om all min övervikt, såklart....
Var ute igår med några vänner, drack några öl och skakade rumpa. Jag är inte mycket för att studsa runt på dansgolv, har aldrig varit den tjejen men ibland kan det vara kul. Har jag tyckt.... numera känner jag mig mest felplacerad och jag får känslan av att om jag släpper loss så kommer alla titta på mig, på ett icke bra sätt. Nu kan det också tilläggas att vi var på Ada's. Den lokala slashaspuben där det är otroligt varierande människor i åldrar, kön, utseenden och ras. Ett sånt där ställe jag faktiskt gillar för just den saken skull. Där folk faktiskt inte bryr sig.

Men jag inser att jag har tappat bort mig själv i övervikten! Ju mer jag gick upp, ju mer försvann jag.
Förr var jag den där tjejen som pratade med allt och alla. När vi gick ut och festade så försvann jag oftast och mina vänner visste att jag skulle dyka upp till det stängde. Jag minns en gång då en kille sa till mig; "Fan, du ÄR verkligen ute för att ha roligt och inget annat!" Och ja, jag var alltid ute efter att ha roligt, inte för att ragga eller vara den snyggaste på stället, dansa sexigast osv. Jag var ute för att träffa folk och ha kul.
Men nu.... det är precis som om jag tappat alla mina sociala egenskaper. Jag vet inte längre hur man umgås med folk man inte känner sen tidigare.
Jennie, som var med igår, försöker alltid uppmuntra mig när vi är ute. Hon ser att jag stänger mig i någon slags blyghetsbubbla. För hon känner mig, hon vet att jag släppa loss. För med henne kan jag ju det, henne känner jag. Men jag känner mig bara fel, jag har blivit socialt handikappad.

Så, det är inte bara min övervikt jag måste jobba med. Jag måste verkligen jobba med mitt självförtroende och mig själv. Jag saknar den gamla Cilla.

I want her back....

torsdag 2 september 2010


Crosstrainer: 30 min och 18 sek = 5 km. (Jag är fan bäst!)


Nu ska jag fortsätta dra bort grejer till nya lägenheten.

onsdag 1 september 2010

Har nu påbörjat mitt projekt med att flytta. Fick nycklarna till nya lägenheten innan idag. Vera och Tommy kom och hjälpte mig bära några rundor och jag fick dit en hel del saker. Det här ska nog gå vägen.... sen har jag dock en massa som ska slängas. Önskar jag hade en container utanför dörren så man bara kunde kasta allt utan att behöva sortera. Nu har vi ju dessutom fått möss i källaren så anticimex kommer hit på tisdag. Allt som står i källaren ska iofs ändå kastas... men det är äckligt med råttskit överallt.
Nya lägenheten är så fin! Och den har balkong......

Min nya favoritplats....




Mitt vardagsrum/sovrumsfönster. Observera Veras fina upphängning av mina ljusstakar i taket... haha.

tisdag 31 augusti 2010

Söndagens träning:

Crosstrainer: 40 minuter = 6,3 km
Woohhoo! Nu vet jag att jag fixar det så det är bara att köra på!

Var uppe på gymmet nu på morgonen också. Men då jag ska iväg och jobba sen så blev passet inte lika långt som vid ledig dag.

Styrketräning: 30 minuter, varierade muskelgrupper

Crosstrainer: 30 minuter = 4,56 km (Faaaaan, 100 meter kortare! ) ;-)

Nu dusch sen frukost.

Puss!

lördag 28 augusti 2010

Dagens träning:

Promenad: 30 minuter rask takt

Styrketräning: 30 minuter varierade muskelgrupper. Ökade på vikterna med 2,5 kg

Crosstrainer: 30 minuter = 4,66 km (samma som förut men det flöt på mycket lättare nu. Tror jag är redo att öka till 40 minuter...)


Ibland tittar jag på Biggest Looser för att få lite inspiration. Jag gillar programmet stenhårt för tränarna kör verkligen slut på deltagarna. Precis sådär slut som jag önskar bli, men som jag inte vågar än. Jag vågar inte ta ut mig så mycket, hör ni själva hur löjligt det låter?
En utav deltagarna sa en dag något mycket klokt. Hon sa att när man väl har sprängt den första gränsen för vad man inte trodde att man klarade av, så klarar man allt. Och det är så sant! Tanken påverkar resultatet så otroligt mycket. Förr trodde jag att jag inte klarade mer än 10 minuter på crosstrainer och det var knappt att jag gjorde det också. Men positivt tänkande tar dig långt! Idag klarade jag som sagt 30 minuter utan svårighet och jag känner att jag måste sätta nytt mål för att utvecklas. Så nu är det 40 minuter som gäller härdanefter.

Vill ni ha mer inspiration så kolla på den här killen. Där kan vi snacka om att klara allt. Vilken glädjeinspiration!

fredag 27 augusti 2010

Jag har blivit med jeans!
Är sjukt nöjd. Har ett tag legat mellan två storlekar i byxor och det har fungerat att ta den mindre storleken när det gäller stretchjeans men inte annars. Idag fick jag dock köpt ett par, i mindre storlek, UTAN stretch! Är så gräsligt päsligt nöjd så jag kan inte låta bli att rimma dåligt, haha.
Egentligen tillåter inte min ekonomi några utsvävningar denna månaden (med tanke på dubbla hyror och flytt) men som min kloka kollega sa; "Man måste ha kläder" Hon är vis hon, det måste vara något med årgången.....
Vi har varit på minisemester med jobbet. Hamnade på High Chaparral och trots att det regnade och vi i stortsett var ensamma på hela stället så hade vi fantastiskt roligt. Något vi absolut kommer göra igen nästa sommar.

Åsa och jag. Vajjert!


Vi åkte tåg och blev rånade. Lyckades fånga rånet på film, känner ni igen förövaren så kan ni ju alltid ringa till Efterlyst. Jag undrar vilka som egentligen hade roligast.... vi fem som satt i tåget eller de fem som spelade upp rånet. Kul som fan var det i vilket fall. Haha!



Nu ska jag fortsätta njuta av en härlig ledig helg. Fredagskvällen firas med rosé. Dock utan fanta denna gång....

Imorgon blir det gymmet igen!





söndag 22 augusti 2010

Var och tränade idag, det gick gräsligt trög.....
Men 30 intensiva minuter på Crosstrainern blev det iaf.

Jag är bra!

lördag 21 augusti 2010

Vi har diskuterat en hel del religion och evolution på jobbet de här dagarna som varit. Det jobbar några hos oss som är medlemmar i Jehovas vittnen och två av mina arbetskamrater hamnade i en hetsig diskussion om huruvida evolutionen har funnits eller ej. Tjejen som är med i Jehovas hävdar ju bestämt att den aldrig funnits, att gud har skapat allting. Att det omöjligen kan vara en slump att jorden kom till och att vi finns här idag. Hon tog med sig en tidning, vakttornet, där det fanns en massa artiklar som sade sig motsäga evolutionen. Jag läste tidningen och tanken slog mig hur lika vi tänker, fast ändå olika....
Jehovas anser att jorden ligger där den ligger för att gud har skapat allt för vår skull, han har alltså valt att lägga jorden där den ligger med det exakta avståndet till solen och månen, så det blir rätt syre och rätt atmosfär för oss människor att leva i. Han har skapat allt detta för vår skull, för allt levandes skull.
Jag anser däremot att vi människor existerar tack vare att jorden ligger där den ligger. Hade den legat på en annan plats i solsystemet så hade vi inte funnits.
Ser ni likheten i tänkandet fanns ändå den gigantiska skillnaden?

Det här är ganska jobbigt för mig med tanke på hur många år som jag faktiskt varit troende. I 32 år utav mitt snart 34 åriga liv har jag trott på gud/en högre makt. Även om jag de sista åren mer och mer övergick till att bli agnostiker så har det alltid lutat mer åt "tro" hållet. Jag har alltid velat tro, jag har alltid behövt tro.
Jag kan känna mig tom idag på det sättet. Jag har inte den tron kvar och det är tomt. För tron inhyser ett slags hopp. Hopp om att man inte är ensam, att man är älskad. För jag vet hur underbart det kan vara att stå i kyrkan och uppfyllas av "den helige ande". Att bli frälst. Att känna hur alla problem, alla svarta och svåra tankar bara rinner av en. Att man är i gemenskap, man är någon, man betyder något. Man blir helad. Jag vet att folk upplever den känslan, jag har själv upplevt den.
Skillnaden idag är väl den att jag istället för att tro på en högre makt så tror jag på människan. När många människor hyllar något gemensamt, bygger upp en stämmning så bildas en energi. Den energin är det som blir frälsning.
Du kan uppleva precis samma sak på en riktigt bra konsert. Man är många människor på samma plats som tycker som du, som hyllar samma som du. Visst blir det en rejäl stämmning och energi utav det!? Återigen handlar det om att höra till, att vara någon, att finna gemenskap.
Jag tror idag att vi inte behöver en gud för det, vi kan hitta gemenskap i varandra ändå.

Att hitta frälsning handlar om att tro på något. Där vänder sig många till en högre makt, gud, Jehova, Allah osv....
Jag önskar att mer människor skulle våga tro på sig själva, människan, istället och förstå att det faktiskt räcker med det. Vi räcker.

Men jag respekterar folk som tror på gud.
Jag tror ju också. På oss.