lördag 31 juli 2010

Som många av er vet så är jag en sann boknörd. Jag älskar böcker, de är min sanna eskapism och har alltid varit.
En bok som trillade på mig utav en slump är "Svärdet och spiran" (The pillars of the earth) av Ken Follet. Boken fängslade mig direkt och trots att den är på nästan 1100 sidor så läste jag den i sträck. Var nere i Portugal och hälsade på min pappa, blev såklart sjuk och fick låna denna boken utav honom. Man sugs in i historien och det går helt enkelt inte lägga den ifrån sig, man måste veta vad som står på nästa sida. Man vet att det var en bra bok när känslan man har när man läst ut den är; "Jaha, vad fan ska jag läsa nu då som klår denna?"
Så gissa om jag vart glad när jag i höstas upptäckte en fortsättning!
"En värld utan slut" är precis lika bra och fängslade mig också på direkten. Dess 1200 sidor kändes som 10. Om ni inte läst dessa böcker så rekommenderar jag er starkt att göra det. Härlig medeltidsromantik på högsta nivå!

Nu har det dessutom kommit ut en serie som är gjord efter första boken "The Pillars of the earth" som jag ser fram emot att få gotta mig igenom. Härligt!
Och jag hoppas verkligen Ken Follet planerar fler sådana här böcker, man får lätt abstinens av dem....

"Men hela tiden gnagde en fråga inom mig: Varför byggdes dessa kyrkor?"

Så förklarar Ken Follett hur en internationellt framgångsrik thrillerförfattare valde att skriva en 1100-sidig roman om ett medeltida katedralbygge. Han var tvungen att ta reda på hur dessa människor överskred sin tids teknologiska och ekonomiska gränser. Hur gick det till när det medeltida Europa trotsade tyngdlagen och skapade byggnader lika märkliga som pyramiderna, Eiffeltornet eller Taj Mahal?

Resultatet, Svärdet och spiran, kom ut första gången 1989 och är en äventyrsroman av samma storslagna dimensioner som en medeltida katedral. Med bred pensel målar Ken Follett upp medeltidens myllrande och färgstarka värld av bönder och herrar, riddare och munkar. 1100-talets grymma värld där skampålen stod mitt på torget, där varje sår var dödshotande och barnen fick svälta ihjäl. En värld av makthunger, religiös fanatism, skönhetstörst, okunskap och vanliga hyggliga människors försök att klara sig från den ena dagen till den andra. I en berättelse som sträcker sig över en mansålder skildrar Follett hur människorna i Kingsbridge tar sig an det väldiga projektet att resa kristenhetens högsta katedral.

Mustigt och rättframt skildras hur den styvnackade prior Philip och hans byggmästare Tom styr Kingsbridge förbi alla tidens blodiga blindskär i form av politiska intriger, hungersnöd, inbördeskrig, besynnerliga teologiska tvister och adelns hänsynslösa utnyttjande av sina bönder. Samtidigt som bygget växer sig allt högre, pågår det mänskliga livet som alltid, med kärlek, åtrå, nyfikenhet, avundsjuka och hat.


I En värld utan slut får vi äntligen återvända till Ken Folletts största skapelse - den medeltida staden Kingsbridge och dess katedral.
Året är 1327. Det har gått 150 år sedan händelserna i Svärdet och spiran . Kingsbridge har blivit ett blomstrande handelssäte, vars välmåga nu hotas av digerdöd och långvariga krig, men även av interna slitningar i klostret och köpmannagillet. Vetgirighet och ställs mot maktlystnad och inskränkthet i en mustig, underhållande och våldsam krönika över livet i en medeltida stad.
Fyra barn råkar bevittna ett brutalt överfall på en riddare, som övermannar sina angripare och svårt sårad söker skydd i klostrets hägn. Den mörka hemligheten flätar samman barnens liv. En drar ut till hundraårskrigets bloddränkta slagfält, en vandrar på kontinenten för att lära sig nya byggtekniker, en söker sig till läkekonstens förbjudna hemligheter och en försöker bara överleva.


fredag 30 juli 2010

Har ju haft fullt hus här hemma nu i några dagar och det har varit underbart. Viggo är den mest obstinata treåring jag stött på och hans lillebror är inte sämre han i humöret, haha.
Var på Liseberg i tisdags och självklart springer vi på ett gäng med folk hemifrån småland som vi gick högstadiet ihop med. Varav den ena killen (som förövrigt aldrig kommer bli en man utan alltid vara en pojke, precis som Di Caprio) är en gammal fling. Han var tydligen upp över öronen förälskad i mig i högstadiet, vilket jag aldrig märkte. När vi sen började umgås med samma folk många år senare så kom detta fram på en fest, efter det gjorde han allt han kunde för att göra mig svartsjuk. Galet moget... för han lyckades, haha. Och där stod han, med henne som han tillslut lyckades göra mig svartsjuk över, och deras två barn.
Och jag funderade återigen över vad jag egentligen åstadkommit i mitt liv. Mycket, jag vet. Men hur mycket utav det ville jag egentligen från början? Jag får nog värdera om lite, får jobba på det. Livet förändras ju hela tiden och jag behöver nog inse att mitt verkligen gjort det. Och att det faktiskt inte alls behöver vara något negativt. Försöka få till det bra. Ja.
Och jag har ju världens underbaraste ungar runt mig. Som föräldrarna tänker skicka upp till mig när de är i 15 års åldern för att gå på konsert. "Åk ni upp och bo hos Cilla, hon talar om hur ni ska åka för att ta er till konserten" Pyttsan! Jag kommer minsann följa dem dit, stå utanför och vänta för att sen åka hem med dem. Tryggt. Eller så följer jag helt sonika med på konserten. Hönsmamma som jag är. Fast en cool sådan.

Jag vet att de sista inläggen varit något svarta, för att dra till med en underdrift. Men det är inte alltid så, jag lovar. Jag har absolut fina underbara guldstunder i mitt liv som jag vårdar och värdesätter högt. Jag har fantastiska människor omkring mig som jag vet älskar mig. Och nu har jag även blivit omtalad i en blogg som någon som får honom att tänka till, jag tror nog att det var den som var jag, va Kenny? Fast jag vill gärna tro att jag får dig att skratta också...haha.
Så tack alla fina ni. Jag uppskattar er enormt.


Vide fick en snygg tröja utav mig, hon den coola gudmamman.


Viggo, underbara pojk som har berättat om alla Ben Tens olika karaktärer för mig.



Vide, gladast av dem alla som gör allt för att charma sin omgivning. Han lyckas... tro mig.

onsdag 28 juli 2010

Vad är meningen egentligen? Ibland tappar man helt enkelt sugen och jag har då svårt att förstå vad meningen faktiskt är.
Om det inte blir bättre än så här, vad är då meningen med det hela? Jag vill inte leva så här. Jag vill inte vara ensam och misslyckad.
När jag var yngre så kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle vara ensam vid 33 års ålder, då förstod jag inte hur svårt det faktiskt är att hitta någon att leva med. Det har sagts förut och det tåls att sägas igen, jag är inte lycklig. För jag är inte lycklig ensam, för det är inte i ensamhet jag vill leva. Jag tror på tvåsamhet och jag vill uppleva den. Visst kan man bli lycklig i sig själv, med sig själv, och det kommer jag också behöva bli men.... jag vet att jag blir det inte ensam för det är inte så jag vill leva.
Så... vad är då meningen med det hela?
Visst fan har väl jag egentligen ett riktigt bra liv. Men jag är inte lycklig för det. Det finns något jag så gärna vill ha men som alltid nekats mig. Jag är vännen, henne man vänder sig till, hon som ställer upp och stöttar i alla lägen, hon man litar på, hon man knullar för hennes fria syn på sex... hon som dansar för sig själv. Men jag är aldrig hon man tar hem till föräldrarna, hon man blir störtförälskad i, hon man kärar ner sig i och drömmer om, hon man älskar med.

Jag kanske borde följa Paddys exempel. Jag kanske också borde gå i kloster och lägga över hela ansvaret över mitt liv i den där såkallade Guds händer. Kanske skulle börja leva mer hans liv än mitt egna, att slippa ta ansvar för mitt liv kanske gör mig lycklig? Att följa någon annan och inte tänka själv kanske är det som gör mig lycklig?

Eller så kanske jag ska starta en egen sekt där man måste älska varandra och ge varandra kärlek hela tiden. Där det är förbjudet att känna ensamhet och man får ha styva bröstvårtor utan att det betyder att man vill knulla.
Bah. Det ska bli gott med alkohol på lördag. Riktigt gott. Och nu ska det bli gott med sömn.

Puss!


måndag 26 juli 2010

När vi tog studenten så åkte min bästa vän ner till Schweiz för att jobba som au-pair. Där blev hon introducerad för en grupp som heter The Kelly Family. Hon köpte en skiva och skickade hem den till mig och jag blev såld.
Som många utav er vet så är jag fascinerad utav sångröster. Och i den här gruppen finns det en röst som får mitt hjärta att smälta. Den borrar sig in på något vis och jag blir förälskad i den, eller kanske förhäxad är rätt ord, jag vet inte. Paddy är han som sjunger andra stämman på den här låten. (Fin är han att se på också, haha) En låt jag och Sofie lyssnade sönder tror jag, och idag när jag hör den så kommer alla orden till mig på direkten. Jo den var verkligen favoriten på den tiden.

Paddy valde att hoppa av gruppen 2004 och började studera teologi i Frankrike. Där tog han sedan sitt beslut och valde att viga sitt liv till katolicismen. Så nu bor han på ett kloster i Lyon, Frankrike och heter Br John Mary. Han sjunger fortfarande men bara under mässor och dylikt. Enormt tråkigt för resten utav oss som älskar att höra hans röst men han är lycklig och det är huvudsaken. Och här kommer råateisten Cilla in och säger; Synd och skam på en sådan vacker karl!



Håll med om att det är vackert?

söndag 25 juli 2010

Jag är genomfrusen, hela vägen in i märgen, efter en kall regnig eftermiddag på liseberg.
Men vad gör det? Nu har jag äntligen gått på min semester och ska i tre hela veckor enbart göra det jag känner för!
Woohhoo! Skål för det!

lördag 24 juli 2010


Dyngkåt och hur helig som helst.
Helt underbara ord, en underbar mening som passar på de flesta av oss kvinnor.
Jag har länge gillat Mia Skäringer men nu, efter att ha läst hennes bok, så älskar jag henne. Hon sätter ord på så många utav mina känslor och tankar, de rätta orden. Orden jag hade velat hitta själv men inte lyckats finna. Hon skriver om kaoset i sitt liv, om familjen som är i mångas ögon dysfunktionell men i hennes ögon är den bästa. Om sitt förhållande till sin far, sina barns far, sin kärlek, sina känslor, sin kåthet, sex, sin röra. Hur hon avskyr allt det där perfekt raka som de flesta vill ha i sina liv, om att bygga sängar med oraka vinklar. Allt för att undkomma det raka.

Vad som slår mig mest i boken är just hennes öppna sätt till sexuella relationer. Att det fortfarande på 2010 talet ska vara tabu för oss kvinnor att faktiskt uttrycka vår kåthet. Vi blir också kåta, precis som män. Hon ställer frågan; "Apropå det där med att sperman skulle gå upp i hjärnan på mannen om han inte får komma på länge. Vad händer med kvinnan då? Vart tar hennes safter vägen? Jo, de pressar sig ut i tårkanaler och hon gråter." Vackert Mia, vackert!!!!

Min gud vad denna kvinna uttrycker mina känslor. Vad hon gått igenom samma saker som jag, vad hon känt likadant som jag. Lika utnyttjad, lika förbrukningsbar, lika sårad, lika ensam och lika dumpad.
Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag kommer komma dit du är idag Mia. Till den insikten, den självkänslan, den styrkan och kärleken till mig själv. Att kunna slänga mig ohämmat ut i en kåtspiral och njuta utav livet, det vore.... underbart.
Mia, du är vacker, du är stark, du är sexig och du är helt klart min nya idol.

fredag 23 juli 2010

Jag har två arbetspass kvar sen får jag äntligen min efterlängtade semester! Känns dock som om sommaren är över och alla andra redan börjat jobba.

Note to self: Välj inte så sen semester nästa år.

onsdag 21 juli 2010

Jag avskyr verkligen Gothia Cup! Hela staden blir invaderad av fotbollstokiga fjortisar och bussarna är knökfulla utav dem. Bah.
Så idag valde jag att gå hem hela vägen från jobbet. Hellre det än sitta på en trång varm buss och svettas ikapp med fotbollsnördar.
Resultatet blev 7,5 km i rask takt. Nu har jag fasen gjort mig förtjänt av en kall öl.....

söndag 18 juli 2010

Per Gessle går och fiskar, jag går och tränar istället. Men tänker inte skriva en låt om det! Ingen har väl lyckats undkomma hur illa jag tycker om vissa svenska sing and songwriters?? Per Gessle tillhör defintivt tummen ner kategorin.
Och appropå tummen så har jag ännu inte fått tummen ur och åkt till tippen. Har ju haft lyxen med lånad bil denna veckan men helt ärligt så har inte inspirationen funnits där. Jag pallar inte ta tag i det än, misstänker att jag åker när jag tömt lägenheten och flyttat det jag ska ha med mig till nya lägenheten.

Jag är absolut på väg ur min svacka, beslut är tagna och jag har agerat. Så jag gör vad jag kan och måste lära mig förstå att det faktiskt är bra, att göra det jag kan. Att faktiskt agera.

Nu är det bara en vecka kvar på jobbet sen är det dags att slänga på sig semesterrollen. Då kommer min underbara gudson Vide hit med sin familj för att hänga i några dagar. Det kommer bli universeum, liseberg, slottskogen och mycket mer... intensivt och full rulle från morgon till kväll. Underbart!


Vide och jag

torsdag 15 juli 2010

Om nätterna drömmer jag väldigt livfulla och verkliga drömmar. Många gånger är drömmarna så mycket bättre än verkligheten och när jag vaknar upp och inser att drömmen ej är min verklighet så gör det ont i bröstet utav längtan.
Nej, jag är nog inte helt hundra stabil just nu. Men jag ska bli det igen, jag lovar.

lördag 10 juli 2010

Man kämpar, sparkar och slår. Ger allt man har, ger och ger. Återigen så kämpar man, orkar hålla ut.
Kämpa, slita, ge inte upp. Håll ut och orka.

Men vet ni vad? Jag orkar faktiskt inte. Jag orkar inte leva ett liv som är en enda stor jävla kamp hela tiden, aldrig få slappna av och bara vara. Aldrig få må bra i mig själv, älska mig själv.

Hur länge ska en människa orka? Jag vet att min gräns är nådd, jag pallar inte mer.
Oskar, jag är nog lite kär i dig.

tisdag 6 juli 2010

Du är aldrig ensam, alltid älskad och skapad för att uppnå stora ting.

Pfft.

Idag är det snarare; Du är alltid ensam, aldrig älskad och skapad för att inte uppnå ett jävla skit.

One of those days....

torsdag 1 juli 2010

Vad jag är nöjd med mitt ekologiska kattströ jag beställde från foderbilen! Det klumpar sig fint, luktar fräscht och ser fräscht ut. Katterna tycker det är lite otäckt att gå i det än så länge eftersom de är vana vid vanlig kattsand av betonitlera och det här är mer som pelletsbitar, dock små pelletsbitar.
Någon skrev i ett omdöme att det luktar skog om lådan, även när den är använd och det stämmer verkligen.

Mycket nöjd!