Gott nytt år alla läsare!
Jag hoppas ni är nöjda med 2010 och ser fram emot 2011 med förväntan. Jag gör det iaf.

Nu bär det strax av för att fira kärleken med min älskade vän Michaela då hon gifter sig med sin Carl.

Jag önskar er ett underbart slut av detta året och en minst lika underbar början av nästa år!

Ses på andra sidan....

Dag 29 - Mina ambitioner

Jag har som ambition att faktiskt bli en löpare en vacker dag. Springa Göteborgsvarvet något år hade varit roligt, men jag nöjer mig med tjejmilen. Tjejmilen i New York kanske?

Jag ska vidarutvecklas på mitt jobb. Att forsätta utbilda mig och växa som person. Att gå hem från mitt arbetspass med känslan i kroppen av att vi tillsammans idag nått en ny nivå, att vi i vår relation faktiskt knäckte en kod. Att vi hade en stark guldstund. Att jag, med min närvaro, faktiskt gjort en annan människas dag bättre.

Jag har som ambition att lyssna på människor bättre. Att lyssna och försöka förstå mer.
Detta gäller även mig själv. Att jobba med mig själv och bli tillfreds med mig själv. Att älska mig själv fullt ut.

Fy fan vad jag är lyckligt lottad. Jag har så underbara människor i mitt liv. Det här fick jag på posten idag. Ett jättevackert hängsmycke från C STHLM som det står "älskad vän" på.
Från MIN älskade vän där hemma. Som jag saknar.

Biljetterna till Robyn har kommit!

Dag 28 - Det här saknar jag

Jag saknar min spontanitet. Min öppenhet. Min nyfikenhet. Min självkänsla. Mitt självförtroende. Allt det där som fanns där innan rädslan och osäkerheten dödade min självkänsla.
Jag saknar de där hemma. Mina vänner. Mitt "gäng". Här har jag också många vänner men spridda sådana. Inget fel i det men jag saknar gemenskapen där hemma.
Jag saknar mamma.

Ibland saknar jag förmågan att lyssna på min kropp. Att lyssna på mig själv överhuvudtaget.

Jag saknar dig...

Dag 27 - Min favoritplats

Det första som poppar upp i mitt huvud är inte en fysisk plats utan den platsen jag hamnar i när jag försvinner ner i en riktigt bra bok. Som en slags meditationsplats någonstans inom mig själv där omvärldens påtryckningar inte rör mig. DET är helt klart min favoritplats.

Men annars så är Varberg, min älskade barndomsstad, min favoritplats. Jag har familjen där, jag har nära till havet, nära till allt.

Min älskade mamma har sytt om mormors lakan, som hon broderat själv, till mig så jag kan ha dem som gardiner. Jag är så nöjd, resultatet blev så vackert.
Jag älskar att ha gamla saker som har ett affektionsvärde för mig omkring mig.

Dag 26 - Mina rädslor

Mina rädslor... hmmm. Självklart är jag rädd för att något ska hända de jag älskar. Nu när mormor nyligen gått bort så blir döden mer påtaglig. Jag är inte själv rädd för den men jag är rädd när den slår till för de jag älskar. För då kliver egoisten i mig fram och skriker att jag inte vill leva utan dem, det gör ont i mig.
Spindlar, ormar och spöken skrämmer mig inte.
Smärta skrämmer mig inte. Jag lever med den istortsett dagligen och jag vet att den går att övervinna. Ibland blir jag dock väldigt trött på den och gråter som ett barn...
Vårt samhälle och vart det är på väg skrämmer mig. Människan kan skrämma mig.
Jag är rädd för att jag kommer vara ensam resten av livet. Det är nog min största rädsla. Ensamheten.
Min rädsla samtidigt som jag uppskattar den. Inte rädslan då... ensamheten.

Jag är en sucker för dansfilmer. Jag erkänner, haha.
Har precis kollat på Step up 3. Dessa filmer är egentligen kassa, handligen är densamma, man vet vilka som blir ett par innan filmens ens börjat, vad som kommer hända, att någon sviker, att de är på väg att förlora men att de vinner tillsist. Ungefär som harlequin ;-)
Men jag är en sucker för dansen. Jag älskar att se människor dansa! Jag vill kunna dansa, jag önskar att min kropp inte vore så trasig.... men vem vet, jag kanska kan göra det. Någongång i livet. Jag önskar, jag hoppas och jag drömmer.

För att fortsätta min klagan så har min fot börjat krångla igen. Mina vinterkängor är inte bra att gå i, de är för utgångna och för platta. Jag måste nämligen ha inlägg i mina skor och i mina vinterkängor går dessa inte ner.... så nu har jag återigen gått fel med fötterna och därmed fått ont. För några år sen, innan jag skaffade inlägg, så gick jag så länge med detta att jag fick en stressfraktur. Det hoppas jag på att slippa, har sluppit detta onda i två år faktiskt... men men, man kan ju aldrig vara helt hel ;-)

Jag är ledig i två dagar nu. DET är iaf bra!

Dag 25 - En första

Det här får mig osökt att tänka på min första bil. Haha vilket måndagsexemplar!
Jag fick en VW Polo årgång -77 när jag tog studenten. Min bror och hans kompis hade fixat iordning den åt mig. Slipat, svetsat, mekat, slipat lite till och tillsist målat den traktoröd. Jag var mycket stolt över denna bil. Ända tills jag fick den, haha.
Första dagen i min ägo så gick inte dörren till förarsidan att stänga. Jag jobbade på kyrkogård på denna tiden och vi fick ta ett utav banden som man firar ner kistorna i graven med, att binda fast dörren så fick jag klättra in från passagerarsidan. Sen dog bilen när jag var inne i stan, lyckades dock hitta en dansk man som hjälpte mig att starta med startkablar och tillsist så kunde jag åka hemåt. Under färden hem så flög motorhuven upp och jag höll på att köra av vägen. Väl hemma så glömde jag stänga av lyset på bilen och när den skulle användas på kvällen så var den återigen död. Den här dagen satte ribban för hur den bilen betedde sig framöver kan man lugnt säga....
Den var mer sönder än hel. Den var oftast död. Jag fick bogsera den minst 1 - 2 ggr i veckan... osv...osv...
Men! Jag lärde mig en hel del om bilar under den tiden. Så något gott kom det ur den bilen också ;-)

Dag 24 - Vad hade jag på mig idag?

Oj... bild finns inte och jag är ju lite efter i min uppdatering men jag hade iaf ett par bruna sköna byxor och en beige/brun tunika på mig på julafton. Som jag självklart sölade ner eftersom jag jobbade, jag sölar alltid på jobbet ;)

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Det är ganska så många saker som får mig att må bra. Men främst är det nog kärleken man känner från nära och kära. Och Calle och Yoga såklart. Ibland överrumplas jag av sådan kärlek till dem så jag har lust att krama ihjäl dem, haha.
Mitt jobb kan också få mig att må bättre, men också sämre....

Dag 22 - Det här upprör mig

Egoism upprör mig. Det kan jag säga såhär rakt av. Annars kan det bero på tillfället vad som upprör mig.
Men när folk hela tiden måste tänka på sig själva blir jag upprörd. När man aldrig kan se till den stora skaran, eller till den lilla beroende på, så blir jag upprörd. När allt man gör hela tiden måste gynna en själv.
Att köpa löjliga pastaslevar till alla som jobbar i staden för en fjuttig femtiolapp när man istället kunde satt in de pengarna till cancerfonden för då är det inte längre en fjuttig summa.
Att äga en massa saker för ägandets skull. Att bo gigantiskt stort bara för att pengar finns. Att tro att man är förmer än andra...
Då blir jag upprörd.

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Passar på att berätta om Malmös poesiklubb för er här.
När vi gick i högstadiet så träffades vi ofta hemma hos en klasskompis. Hans pappa hade eget företag och på deras gård hade han ett litet hus där han hade sitt kontor. Där spenderade vi mycket tid om kvällar/nätter och helger med fest och filmtittande. Något vi också roade oss med var att busringa. Otroligt barnsligt men vi hade hysteriskt kul. Självklart gjorde vi detta mitt i natten ;-)
Vi hade några repertoarer som vi upprepade. Bland annat Malmö Poesiklubb som gick ut på att man läste dikter för en stackare på urkass skånskimitation mitt i natten. Dikter vi påstod att vi diktat ihop själva, mycket djupa och vackra. I själva verket var de verk av Ivan Boring.

"Bandtraktorn far genom bondens nerv.
Över åkern.
Genom geggamojjan.
Till diket."

"Det går en klocka på en bio.
Sena bion klockan tio.
Filmen är så bra så bra...
...därför stannar klockan kvar.
Tick, tack.
Tick, tack.
Tack."

Oj oj, det var tider det.... haha.

Dag 20 - Den här månaden.

Den här månaden är december vilket för de flesta innebär jul. Julen för mig tappade sin charm när nu halva min familj sitter i London och inte kommer hem i tid för vårt firande. Jag jobbar hela julhelgen och så skulle även min svägerska gjort så vi bestämde oss för att fira ihop den 23:e istället. Men så blir det inte, om de har tur så kommer de kanske till Köpenhamn den 23:e.....

Så det blev... bajs. Vilket är mitt nya favoritord just nu. Bajs.
Shit vad infantil jag är ibland.... haha

Kollar just nu på The day after tomorrow på fyran och fasar. Det där kan hända oss om vi inte börjar ta hand om vår värld mer...
Jag blir uppriktigt rädd av den filmen. Vår framtid?

Dag 19 - Detta ångrar jag

Just nu ångrar jag att jag inte satte igång med matlagningen innan jag hann bli så hungrig att jag nästan dör....
Men för att vara helt ärlig så är det egentligen inte allt för många saker jag ångrar i mitt liv men det finns några.
Jag ångrar att jag inte gav vissa personer en ärlig chans, enbart för att jag var rädd och feg.
Jag ångrar att jag inte tog mig mer tid med min syster innan hon gick bort. Likaså att jag inte tog mig mer tid med mormor.
Jag ångrar att jag skulle bli vuxen så fort. Att jag inte levde livet mer då jag var i 20-års åldern, reste och såg mer av världen.

Annars så är jag inget big fan av att ångra saker. Jag tror att alla val jag gjort i livet har lett mig till något speciellt, att det var menat så. Och att gå omkring och leva i det förflutna och ångra massa saker är inget jag vill syssla med.
Hellre leva här och nu.

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Hmm.... vet ärligt inte om jag har ngn sådan. Födelsedagarna från när jag var liten minns jag inte och efter att pappa började glömma bort mina födelsedagar så tappade de sin magi. Blev mest ledsamt när han inte hörde av sig. Dock har han bättrat sig oerhört på den fronten :)

Men när jag fyllde 25 år så fick jag en present jag aldrig kommer glömma. En biljett till Jonas Gardell på Varbergs stadsteater. Jag blev så glad att jag grät. Det var en för-föreställning inför hans show Livet som gick 2001 så när showen var slut så tändes lamporna i salongen och vi fick diskutera med Jonas om de olika texterna, han frågade oss om olika skämt och om de olika monologerna. En helt fantastisk upplevelse. Ska tilläggas att Varbergs stadsteater är ganska så liten så man fick en rätt intim kontakt med Jonas. Jag vet att jag grät. Men det gör jag på alla hans shower....

Dag 17 - Mitt favoritminne

Svårt det där. Jag har många fina minnen men ett som poppar upp i skallen är:
Jag är nog 15 år gammal. Vi har varit på fest i Bor som vanligt och går hem till Malin. Mitt i skogen och beckmörker, men det bekommer oss inte. Vi försöker lysa väg någorlunda med hjälp av våra tändare... haha.
När vi kommer fram där Malin bor så har hon ingen nyckel med sig. Det ligger inte heller någon där det brukar ligga en extranyckel. Detta resulterar i att vi försöker väcka hennes föräldrar, ståendes under deras sovrumsfönster citerande Svullo.
"Min mor är så stor, min mor har så stora skor" och "Här går jag i parken med min stora mage".
Båda Malins föräldrar vaknade då vi inte var speciellt tysta men finner situationen ganska roande och gillar att höra på våra tappra försök till dikt. Tror vi drog igång dikterna från Malmö poesiklubb också... haha. Ytterligare ett minne som kan berättas en annan gång ;-)
Vi blev insläppta tillslut....

Dag 16 - Min första kyss

På golvet, smuttandes en flaska Aurora. 13 år gammal och jätteosäker på hela världen. Nyinflyttad och ville göra alla till lags för att passa in och bli omtyckt.
Han var min plastsysters pojkväns kompis. Ola hette han. Kyssen var blöt och slabbig och smakade svartavinbärsvin.... är det därför jag alltid haft svårt för sådant vin? ;)

Vilka är ni som läser min blogg? Vet att jag själv inte är världsbäst på att lämna kommentarer men släng gärna in en så jag får veta vilka ni är. Kommentarer är roligt och det peppar till att skriva mer :)

Enligt statistiken på den här sidan så har jag läsare från Brasilien, Usa och Kroatien? Vilka är ni?

Dag 15 - Mina drömmar

På natten drömmer jag ofta väldigt livliga och fantasifulla drömmar.
På dagen drömmer jag likadant, haha

Jag drömmer om resor. Jag vill åka till USA och bila runt, jag vill till Maldiverna och bara njuta, jag vill till Prag och njuta av öl, jag vill till Norge och åka på valsafari....

Jag drömmer om barn. Jag vill ha barn.

Jag drömmer om att få ge ngt bra till världen. Att få arbeta med valar eller andra djur. Arbeta med utsatta i samhället, hemlösa, missbrukare, de som trillat mellan stolarna. Att få hjälpa till på alla sätt jag bara kan.

Jag drömmer om att leva hälsosamt. Om att springa tjejmilen i New York. Att vara aktiv, frisk och energisk utan smärtor.

Jag drömmer om att få leva ett liv rikt av upplevelser... och pengar hade inte heller suttit fel ;-)

Dag 14 - Det här får mig att gråta

Jag är en riktig känslomänniska även om det kanske inte alltid märks. Jag tar åt mig och tar illa vid mig lätt, är inte riktigt den där hårdhudade som jag kanske framställer mig att vara....
Jag gråter lätt. Åt mycket.
När jag är ledsen gråter jag, när jag blir riktigt arg gråter jag och när jag blir glad så gråter jag. Ibland går det liksom inte att hejda, haha.
Jag gråter när jag tittar på tv program i stil med Extreme Homemakeover. När jag tänker på allt jag och min syster inte hann med gråter jag. När jag tänker på hur min relation med pappa är gråter jag. När jag hör att Viggo vill att jag ska stanna hos dem gråter jag. När jag ser film med lyckliga slut gråter jag, likväl som jag gråter när det inte är så lyckliga slut. Jag gråter av orättvisor. Jag gråter när jag är trött....

...och som grädde på moset så skrattar jag ofta så att jag gråter!

Kolla in detta! Det här är bara så häftigt!

Älskade Vera bloggar nu för Living green, på deras hemsida. Kolla in hennes blogg även där vetja, självklart har hon kvar sin Ekomuffin också :-)

Jag är stolt över dig honi!

Fresten... jag fick brev på posten idag. Jag är godkänd för operation.....

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan ser jag mest fram emot helgen för då är jag ledig! Det är ju iofs imorgon också och då blir det plock här hemma och träning. Sen är det jobb igen... suck.
Den här veckan är jag riktigt trött, psykiskt inte fysiskt, på jobbet. Det är utmattande och jag är tömd på energi. Jag vill inte jobba jämt.
Den här veckan önskar jag att jag vore någonannastans...

Dag 12 - I min handväska

Oj, glömde av gårdagens inlägg så det kommer här.

I min handväska finner man:
Plånbok
Kalender
Bok - Just nu läses Rödhake av Jo Nessbo
Busskort
Cerat
Nässpray
Tuggummi
Ipren, Naproxen, Link, plåster, hårband, tamponger, örhängen (?)

Dag 11 - Mina syskon

Oj... förbered er nu ;-) Jag har en ganska så rörig familj. För mig och mina syskon är det helt glasklart men för utomstående så kan det bli lite svårt att hänga med.
Jag har fem äldre bröder och hade en äldre syster som tyvärr dog för snart sex år sen (R.I.P Ia). Ingen av dem är helsyskon utan alla är så kallade halvsyskon men för mig är vi syskon. Punkt slut.

Per, även kallad Gabba, är 45 år och vi har samma mamma.
Anders är 43 år och vi har också samma mamma
Ingalill, också kallad ia, skulle varit 47 år och vi har också samma mamma.

Dessa tre är väl de som jag mest vuxit upp med. Mina föräldrar delade på sig när jag var sex år och efter det så träffade jag inte mina andra bröder lika mycket.

Mikael är 46 år gammal och vi har samma pappa.
Jörgen är 43 år (nybliven pappa) och vi har samma pappa.
Jonas är 40 år och vi har också samma pappa.

So far so good? Haha vänta bara. För att göra det hela lite mer obegripligt så finns det ytterligare syskon inblandat. En syster som inte är min syster men som är mina syskons syster....
Marina, har samma mamma som Mikael, Jörgen och Jonas och samma pappa som Anders och Ingalill.
Vi träffas allihopa och nu i september så drog vi till med en syskonträff. Så vi syskon med respektive och några barn träffades nere på Solviken i Varberg och hade en mycket trevlig kväll ihop. Dock fattades Jörgen då han självklart lyckats boka upp sig på jobb just den kvällen...

Anders står 2:e från vänster, Gabba 4:e från vänster sen är det Mikael och Jonas. Jag sitter ner 3:e från vänster och Marina sitter som 5:e.

Jag minns när jag var liten och alla mina syskon var hemma hos oss på helgerna. Då var det full rulle och jag älskade det. Jag var alltid uppe först och skulle väcka alla och Mikael brukade sova räv för att sen kasta sig över mig och kittla mig tills jag grät. Minns hur sur jag sen var på kvällen när jag var tvungen att gå och lägga mig och alla andra fick vara vakna.

Men jag har verkligen alltid varit lillan i min familj. Med många överbeskyddande bröder. Det är kärlek det!

Dag 10 - Det här har jag på mig idag

Ja eftersom jag var och tränade imorse coh sen efter det bara gjort allt det där tråkiga, städ, disk och matlagning så behöll jag träningskläderna på.
Efter duschen blir det pyamas. I loooove my pyamas!

Dag 09 - Min tro

Det här inlägget säger nog det mesta om min tro.

Tror att många, jag gjorde det, behöver ha en högre makt att luta sig mot, att skylla på, att förlita sig på, att hoppas på och gapa på när saker inte går som de vill.
Men idag tror jag att allt hänger på dig själv. Och jag tror att du kan, om du bara vill.

Våga tro på dig själv! Våga tro att du kan! Du, du , du och ingen annan än du!

Dag 08 - Ett ögonblick

Från början var min tröja vit, ett ögonblick senare blev den full av bruna fläckar. Det är härligt med glada brukare som äter macka och kaffe till frukost ;-)

You just gotta love Happysocks!

Jag var på möhippa förra helgen och en utav aktiviteterna var skrattyoga. Udda men väldigt kul. Vi skrattade så vi grät och det var en perfekt isbrytare då vi var rätt många som aldrig träffats förut.
Kvinnan som höll i klassen hade djupa rynkor runt ögonen för hon log hela tiden. Underbart! Hon var klädd i starka färger såsom gult, rött och orange. Hon berättade för oss om hur mycket färg spelar roll för ditt humör. Och visst är det så?
Fortfarande än idag är jag inrutad i tolklädseln. Svart, svart och åter svart. Booooring! Jag tänker tillsätta lite mer färg i min tillvaro genom min klädsel. Då jag har slitit ut nästan alla mina strumpor, mina svarta strumpor, så tänkte att jag det var ett perfekt tillfälle att köpa lite färgglada sådana. Och jag har blivit kär.... happysocks har de mest underbaraste strumpor som finns! Jag vill ha dem alla!!!


Matthew Gray Gubler, min Dr. Reid, han använder alltid strumpor med mycket färg. Dessutom har han alltid en utav varje från olika par. Han har fått för sig att det bringar otur om han har på sig ett jämt par. Kan man annat än älska honom?

Dag 07 - Min bästa vän

Jag har turen att ha många riktigt bra vänner faktiskt. Där kan vi prata om kärlek! Men min allra bästa vän, det är utan tvekan Veronyca, också kallad Vera.
Vi blev ihopfösta av en gemensam kompis för snart sju år sen. Han tyckte vi skulle träffas, vi var båda ganska nyinflyttade i staden och han ansåg att Göteborg behövde fler som oss. Vi träffades över fika som blev middag och även stadsstrosande i 5 ½ timme.
Vi delade lägenhet i 4 år och då lär man känna varandra innan och utan. Veronyca vet nog verkligen allt om mig, hon kan säga allt till mig och hon är ett enormt stöd för mig i livet. Dessutom påverkar hon mig väldigt mycket genom att leva mer ekologiskt, att tänka rätt och peppar mig när det kommer till träning, men också mycket annat i livet.

Älskar dig sis!

Jag ÄLSKAR Grotesco!

Dag 06 - Min dag

Började dagen med att vakna av ett sms där det stod att jag blivit faster igen! Oh, happy day! Välkommen till världen lilltösen.
Låg en timme på spikmattan under tiden då extremkassa Våra bästa år rullade på tvn. Herre min gud alltså.... jag har sett det där programmet lite då och då och det fanns en tid då jag var helt fast i såpan. Såg nu idag att en utav skådisarna som blev utbytt förut nu kommit tillbaka, som samma karaktär. Jisses.... haha
Åkte sen ner till stan för att möta upp världens bästa Åsa för lite shopping av julklappar och sen åkte vi till jobbet. Kvällen där har förflutit väldigt lugnt förutom några extrema tröttfnissattacker. Men har man det inte roligt så får man göra det roligt ;) Aight!? Mycket prat om London har det blivit också. Varför måste man vänta???
Nu är jag hemma igen, har nyss gett katterna mat och kokat mig en kopp thé, blåbär. Ska strax kasta mig i soffan jag fortfarande inte har, sängen mao, och se en film. Eller så blir det några avsnitt av Medium... jag får se.

Råååger det! Över och ut.

Dag 05 - Vad är kärlek?

Oj... jäklarns vilken svår fråga egentligen. Rent krasst sett så är det väl bara en kemisk reaktion i hjärnan ;-)
Men det beror väl på vad det är för kärlek man pratar om. Kärlek till din familj, till dina husdjur, till dina vänner, till din partner, till livet osv...
Men för mig så är känslan jag får i kroppen, paniken jag upplever, då jag tänker på någon nära mig och om något skulle hända denne. Den känslan tycker jag är ett tecken på kärlek.
När det kommer till kärlek till en partner så kan jag inte direkt uttala mig. Tillhör den skaran som nästan enbart träffat fel män och vet egentligen inte om jag någonsin upplevt riktig kärlek. Men som den hopplösa romantiker jag är så tror jag att när det väl smäller... då jefler smäller det ;-)
Jag kan känna en enorm kärlek till livet ibland och det är svårt att förklara den känslan. Jag blir så varm inombords, så tillfreds, så lycklig. Så kärlek är lycka skulle jag nog vilja säga.

Jag känner enorm kärlek för mycket. För mina vänner, min familj, mina katter, mitt jobb och mitt liv.

Dag 04 - Det här åt jag idag

En fläskfilégryta med lite grönsaker och potatis med morötter i ugn. Helglyx :)

London here I come!

Har nu bokat resan till London i mars. Det ska bli så kul! Tack Cicci för att jag fick idén av dig, att se Robyn live i London kommer bli en riktig höjdare. Kommer bli en höjdare vilket som, jag har ju aldrig varit där. Nu ska man bara hitta vettigt boende så är allt kirrat. Sweet!

Min mamms ringde innan. Hon hade läst på min blogg om sig själv och om min första kärlek. Hon kommer ihåg hur jag satt på pallen ute i pannrummet och storgrät över Daniel. Hon försökte trösta mig och sa de klassiska orden "Mister du en så står dig tusen åter".
Idag är Daniel trebarnsfar och har begynnande flint... haha.

Dag 03 - Mina föräldrar

Mamma Mona är 69 år gammal och världens bästa mamma. Hon är den vackraste och snällaste av dem alla. Min ängel som alltid ställer upp för mig, och mina syskon, i vått och torrt.

Pappa Calle är 63 år gammal och var iaf en gång i tiden världens bästa pappa. Livet har väl tagit oss på lite olika vägar och kontakten är inte vad den kunde vara. Men även om mycket bitterhet och sårade känslor finns inblandat så älskar jag honom och jag vet att någonstans i hans lite felprioriterade värld så älskar han oss.

Dag 02 - Min första kärlek

Oj, förälskad var man ju mest hela tiden under tonåren och objektet varierade. Men Daniel.... han var min absolut första KÄRLEK.
Han är ett år yngre än mig och flirten började när jag gick andra året på gymnasiet och han första året. Vi var med i något som hette Ansgars på den tiden, en ungdomsgrupp inom kyrkan som var inriktad mot scouting. Mycket läger, nattvandringar och hajker. Otroligt roligt och vi blev väldigt tajta, allihopa. Vid den här tidpunkten så gick vi mer och mer över till att bli ledare för de yngre grupperna och jag och Daniel hade juniorerna ihop. Det hela utvecklades till en mycket bra vänskap och tillsist så blev jag förälskad. Han hade dock tjej vid denna tiden så inget hände. Jag var olyckligt kär. Så gjorde tjejen slut och Daniel sökte tröst hos mig. Det var starten....
Hon tog honom tillbaka, han dumpade mig. Hon dumpade honom, jag tog honom tillbaka... osv.

Mitt hjärta gick sönder lite mer och mer för varje gång. Vi var aldrig ihop, jag var alltid rebound för honom. Och jag lät mig själv vara det.
Åren gick och vi kunde aldrig hålla oss ifrån varandra när vi sågs.
Men tillslut fick jag nog. Jag minns den stunden så väl, hur skönt det kändes när jag insåg att jag äntligen var fri.

Vi jobbade på samma plats många år senare och byggde upp en fin vänskap igen. På en sen efterfest satt några av våra arbetskamrater och hetsade på Daniel, tyckte att vi skulle bli ett par. Då säger han; "Jag har satt min sista potatis när det gäller henne. Hon är kvinnan i mitt liv, men jag har sabbat det".
Och det hade han.... men jag tänker på honom än idag.

Dagens insikt till mig själv:

Jag måste lära mig att lugna ner mig, stressa av, delegera och framförallt ANDAS på mitt jobb.
Andnöden jag upplevde idag pga stress var ingen höjdare...

Benita har en egen adventskalender som jag tänker ta del av. Är ni på?

Dag 01 - Om mig

Jag är Cilla och vart jag kommer ifrån har jag alltid lika svårt att svara på. Jag är född i Lysekil men flyttade ner till Varberg bara några månader gammal. Bodde i Varberg tills jag var 13 och flyttade då till småland, strax utanför Värnamo. Bodde där i 14 år och flyttade sen hit till Göteborg där jag bott sen dess. Så Varberg eller Värnamo? Både.
Att jag bott 14 år i småland hörs numera inte på min dialekt, folk tror att jag är uppvuxen i Göteborg. Men jag tar till mig dialekter väldigt lätt och efter några dagar hemma i småland så smyger sig småländskan in. Tror dock aldrig jag kommer få tillbaka de halländska o:na.

Trodde nog aldrig att jag skulle jobba med människor på detta viset som jag gör. Är utbildad inom plast och gummiteknik och jobbade i den branchen i 6 år. Men brände ut mig och det var svårt att återgå till jobbet så jag tog mitt pick och pack och flyttade till Göteborg. Började läsa teckenspråk och på den vägen är det. Dövblinda är mitt kall, det kände jag redan på tolkutbildningen.

Jag älskar katter och är väl lite av the crazy cat lady ;-) Skulle lätt kunna skaffa en hel drös, men dock inte siameser för intensivare katt har jag aldrig stött på, haha. Har två nu, Calle och Yoga.
Jag, katterna och mina böcker. För böcker är jag också galen i. Jag har en konstig grej och det är att jag vill äga alla böckerna, det där med att låna på bibliotek har aldrig varit min grej. Välfyllda bokhyllor är något utav det vackraste jag vet.

Kan ibland längta efter min ungdom, haha. Jag vill göra fler saker som jag inte gjorde då. Jag blev för ordentlig för fort. Fast jobb innebar att jag var vuxen och jag blev vuxen. Idag kan jag tycka att det var för tidigt, borde levt mer.

Jag är en serienörd och följer vissa serier slaviskt. Som Criminal Minds och Supernatural. Dr. Reid är mina drömmars man. Är lite svag för nörden i gänget.

Vill tro att jag är hyftsat ekomedveten men man kan aldrig bli det för mycket. Anser att många bäckar små... så jag försöker i den mån jag kan tänka på hur jag lever och kan bli lite irriterad över hur lätt folk tex tar bilen överallt. Fast jag säkert hade gjort det själv om jag haft bil. Strävar efter att leva mer easy living som pernilla skriver om och absolut mer ekoinriktat som Vera gör.

Älskar alla slags musik (nästan) men mitt hjärta brinner lite extra för simpel hårdrock. Klarar dock inte av gnällpop i stil med Kent, Winnerbäck, Demian osv. Håkan är också en gnällspik men musiken är ju iaf bra, det är bara att han själv inte kan sjunga. Men fin att se på är han!
Tacka vet jag Foo Fighters, Chris Cornell, Metallica, Creed, System of a down... men också Kristofer Åström, John Mayer, Oskar Linnros (!?) Musiksmak = BRED.

ÄR kär i min nya lägenhet och mitt vackra torg. Hisingens äldsta.

Hittade ett roligt inlägg hos Gabriella och tyckte det var en kul uppmaning att haka på. Ni är ju ändå några stycken trogna läsare på den här bloggen och alla kanske inte känner mig? Det blir även kul för mig själv att skriva...

Så... 30 dagars bloggande med start idag!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här får mig att gråta
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick