fredag 13 juli 2012

Jag vågar inte riktigt hoppas helt än men jag tror minsann det faktiskt vänt på riktigt nu. Jag sover inte alls i samma grad som förut, blir inte alls lika utmattad efter en aktivitet, är inte alls så ledsen och deprimerad längre och framförallt så njuter jag av träningen igen och ser den inte längre som ett måste.
Jag ser fram emot att få träffa mina vänner och trivs faktiskt rätt bra med livet som det ser ut idag. Känner en glädje inför vad som komma skall och försöker mer och mer leva här och nu, inte då. inte sen utan nu.







2 kommentarer:

Cissi sa...

Härligt att höra Cilla! ♥

A sa...

Skönt att det börjar ordna upp sig!