Ett litet axplock i bilder från vår weekend i London. 

I will be back! Älskar denna stad ❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny soffa! Så himla nöjd, den är snygg och skön att både sitta och ligga i. Älskar retrostuket på den och att man kommer upp lite då den är lite högre. 

 

Var ute och fiskade på havet med familjen igår. Jag älskar den meditativa känslan av att stå och kasta i en insjö och jag kan säga att havsfiske inte var sämre! Dessutom hade vi helt fantastiskt väder! Strålande sol och klarblå himmel. Det nappade relativt bra men det blev mest makrill, jag drog upp den första OCH största! Så ikväll blir det stekt makrillfilé till middag :-)

Jag är så sjukt utmattad nuförtiden. Igår crashade jag på jobbet, kände mig hängig och helt slut. Åkte hem vid två och sov hela em och kvällen. Sovit hela natten, vaknade vid halv elva idag och vill bara sova igen. Armar, ben och händer värker. Detta händer mig numera varje vecka. Jag är så trött på att vara trött! Är rädd för att jag sätter för hög tillit till mitt läkarbesök på måndag. Vet ju av erfarenhet att man oftast blir klappad på huvudet och får en liten medlidsam kommentar. Levaxinet har i många år lyckats hålla den värsta tröttheten borta men jag tror inte det fungerar längre. Och jag orkar inte hålla ihop längre. Man hamnar i ett moment 22, hela jag rasar och kräver fler dagars återhämtning efter att ha gett mig ut och pushat mig själv att göra något roligt som umgås med vänner eller fara iväg på en utflykt. Mitt liv består idag av att ta mig igenom arbetsdagen, åka hem och orka med att göra absolut ingenting, sova, sova och sova. Helgen går minst en dag till att gå mellan sängen och fåtöljen och sova. Sen har jag en dag då jag är relativt pigg och då ska det städas, tvättad, lagas mat, träffa vänner osv... Kan denna sjukdom förändra sig så? Har ju ändå ätit levaxin i närmare sju år nu. Vågar man på läkarbesöket nämna hypotyreos 2? Vad gör jag den dagen då provsvaren kommer tillbaka och är helt normala (inom läkarvetenskapens normer)? 

Det där med att känna att det blir för mycket? Känns den känslan igen? Jag trodde jag hade den men så var det visst inte... Trodde läget var under kontroll men när det blev för mycket idag och jag skulle försöka strukturera upp mitt arbete sa det stopp. Vilket kaos! Visste inte vart jag skulle börja, rörde till det enormt och fick ingen ordning på nått. Tack och lov för fantastiska kollegor som förstår någorlunda vad jag menar när jag svamlar. Jag måste trappa ner, insåg idag att min arbetsbelastning är allt för hög. Det går i skov kan man säga... Och just nu har det här skovet gett mig värk i hela kroppen. Säng. Nu. 

Att fylla år... 

...gör inte ont när man har så här fina människor omkring sig! 

Vilken helg. Så många gamla ansikten i nya förpackningar, massor av vänner, gamla känslor som för alltid kommer ligga kvar i ens hjärta, lyckorus, pinsamhet av att stå på scen, fniss, kramar, kramar och massor av kramar, en helskotta massa kolhydrater inflytande form, langos, föralltid vänskap, kärlek, kärlek och kärlek. 

Jag älskar att komma hem till Småland och få uppleva detta. Dock skulle jag aldrig uppskatta det på samma vis om jag bodde där...

Vi var inne på värnamodagarna. Vi vann popquizen och fick pinsamt nog kliva upp på scen för att ta emot priset. Nåja, jag överlevde ;) 

Långa härliga fyllesamtal med människor jag aldrig kommer glömma. Gamla känslor som legat så långt begravda i hjärtat. Skratt och minnen. Oj jäklar vad mycket skratt! Det känns i magen än idag. 

Nu är torpet stängt för denna sommaren men snart är det vår igen!!!