Jag är så sjukt utmattad nuförtiden. Igår crashade jag på jobbet, kände mig hängig och helt slut. Åkte hem vid två och sov hela em och kvällen. Sovit hela natten, vaknade vid halv elva idag och vill bara sova igen. Armar, ben och händer värker. Detta händer mig numera varje vecka. Jag är så trött på att vara trött! Är rädd för att jag sätter för hög tillit till mitt läkarbesök på måndag. Vet ju av erfarenhet att man oftast blir klappad på huvudet och får en liten medlidsam kommentar. Levaxinet har i många år lyckats hålla den värsta tröttheten borta men jag tror inte det fungerar längre. Och jag orkar inte hålla ihop längre. Man hamnar i ett moment 22, hela jag rasar och kräver fler dagars återhämtning efter att ha gett mig ut och pushat mig själv att göra något roligt som umgås med vänner eller fara iväg på en utflykt. Mitt liv består idag av att ta mig igenom arbetsdagen, åka hem och orka med att göra absolut ingenting, sova, sova och sova. Helgen går minst en dag till att gå mellan sängen och fåtöljen och sova. Sen har jag en dag då jag är relativt pigg och då ska det städas, tvättad, lagas mat, träffa vänner osv... Kan denna sjukdom förändra sig så? Har ju ändå ätit levaxin i närmare sju år nu. Vågar man på läkarbesöket nämna hypotyreos 2? Vad gör jag den dagen då provsvaren kommer tillbaka och är helt normala (inom läkarvetenskapens normer)?