måndag 1 februari 2010

Hemma på min gata i stan...

Där händer det minsann saker! Sista polisbilen har precis åkt. Fyra bilar, sju poliser, bojor, pepparspray, svordomar och en jävla massa gap och skrik. Varför? Av vad jag kunde se så låg en man på marken, det var hans skrik som fångade min uppmärksamhet, och fäktade vilt med armar och ben. Han hade två poliser sittandes på sig varav en sprayade ngt i ansiktet på honom, jag antar att det var pepparspray. Två poliser till dyker upp och ger sig in i kampen, mannen skriker fortfarande, både av ilska (antar jag) men också av smärta (det hör jag). Ytterligare en bil dyker upp med två poliser i som sällar sig till ormgropen. Som mest sitter FEM personer på honom och två tejpar ihop hans ben. Hans ansikte ligger hela tiden begravt i snön. Hur skönt kan det vara?
Jag mår dåligt av sådant här. Mannen ifråga var säkerligen drogpåverkad och riktigt svår att hantera. Men det spelar ingen roll, jag mår dåligt av det. Jag vet att jag är svag, jag är klen när det gäller människor som ligger i underläge. Jag avskyr att se folk använda sig av maktsituationer, för så upplever jag sådant som hände här. Makt. Balansen ur ordning. Sju mot en.
Det var samma sak i våras, då min granne höll på att elda ner vårt hus. Han var rejält skakad och chockad när brandmännen ledde ut honom ur hans rökfyllda lägenhet. Då ställer sig en polis och skäller ut honom. Jag vet att jag då reagerade över hårdheten i orden och det gjorde jag även nu idag.

Inte nog med att vårt land är kallt vädermässigt, hela klimatet känns kallt nu.

Är vi inte lite för hårda mot våra medmänniskor nuförtiden?

Inga kommentarer: