Efter tre veckors träningsuppehåll, med enbart promenader, så är det svårt att dra sig tillbaka till gymmet. Man får inte glömma varför man går och tränar, det är viktigt att hitta tillbaka till motivationen. Men det är svårt... det tuffaste är att stå ut de två första veckorna, sen brukar det falla in i rutin och det är inte lika jobbigt längre.
Jag ville så gärna ge upp efter 3 km på cykeln idag, men jag bet ihop. Efter 6 km så trodde jag att jag skulle dö men då hade jag ju cyklat över hälften... så det blev 1 mil idag också. På 24 minuter vilket faktiskt nog är rekordet hittills. Kanske jag tog ut mig lite för mycket och det var därför jag ville ge upp? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte gjorde det och det känns skönt nu.
Har ju en otrolig nyår att se fram emot, jag hoppas allt går vägen och att det blir som de tänkt. DET är motivation om något! Kärlek.... vackert.

Gjorde SvD:s valkompass innan och det blev Lars Ohly som pratade med mig! Blev jag förvånad? Nepp. Mitt hjärta har länge legat hos vänsterpartiet.
Det är bara 35 dagar kvar till valdagen. Gå och rösta! Det är så oerhört viktigt och om du inte röstar, ja då kan du inte heller gnälla över politiken som styr. För då har du inte gjort det du kan för att förändra.

Nu ska jag leka lite med min gymball.