onsdag 22 februari 2012


Min gamla klasskompis från lekis och låg och mellanstadiet har ställt upp på en intervju på Sveriges radio. Han är polyamorös och lever just nu i två förhållanden, sen träffar han även några andra tjejer då han är ute och reser.
Jag tycker det här är helt underbart! Jag älskar när folk är annorlunda och står för det, Harald och hans tjejer lever i öppna polyamorösa förhållanden. Han har två barn med en utav tjejerna.
Lyssna på intervjun här. Bortse från att reporten är helt puckad och spelar extremt korkad...

Människor som lever utanför boxen beundrar jag. Han har hittat en livsstil där han slipper dölja den han är. Underbart!
Det där med tvåsamhet är också något jag funderat över ett tag. Vi har ju kompisar som fyller olika behov i våra liv, varför kan man inte har partners som gör det?
Kanske vi ska ta och inse att vi inte längre lever i det förgångna där kyrkan bestämmer, det kanske är dags att vi börjar leva här och nu och njuta utav livet?

Alla har vi rätt att leva som vi vill. Go Harald!!




2 kommentarer:

Vera sa...

Jag tycker definitivt att man ska leva som man vill! Sedan så är det komplicerat med relationer, mono som poly. Det handlar om att träffa rätt människa/människor.

Rent teoretiskt så tycker jag att poly vore det ultimata eftersom jag har fler vänner som tillfredsställer olika sidor hos mig. Så med ett enkelt konstaterande borde det vara samma sak med en partner/s. Men sedan kommer det som blir komplex - människans känslor och samhällets normer som vi fått intryckta ner i halsen ända sedan vi var små.

Jag har ju testat både öppna relationer och poly. Med båda har jag känt mig fruktansvärt ensam - även om det stundtals var spännande. Kanske var det inte rätt människor jag mötte? Det jag uppmärksammade var dock MIN svartsjuka och längtan efter att inte vara den enda. Det är svårt att jobba bort den känslan.

Hur som helst - jag tycker alla som lever som de vill är lika modiga, poly som mono! HURRAY!

Cilla sa...

Förstår precis vad du menar och håller med till fullo. Dock vill jag slå ett extra slag och vråla ett extra hurra för de som vågar leva utanför den äckliga bestämda normen.
För det spelar ingen roll, polyamorösa förhållanden är icke accepterat. Monogama, jojjomensan, det är så vi ska leva serru. Det är så kyrkan och religionen och samhället bestämt åt oss.

Så jag säger, hurra för människor som vågar bryta normen!