Oj så dum man är ibland... Stefan undrade om vi inte skulle ta och jogga vid Kvillebäcken idag istället med tanke på det fina vädret? Mitt huvud höll just då på att sprängas i tusen bitar så jag tackade nej, det fick bli lite hederlig styrka istället.
Dock när jag varit hemma ett tag och mina tabletter gjort hyfsad verkan så lät det där med joggingtur utomhus inte så dumt ändå! Sagt och gjort, snabbspringarskorna rök på och jag gav mig ut. Host, host. Att springa ute och på band är verkligen två helt skilda saker, jag blir lika påmind om det vaaaarje gång!
Nåja, nu sitter jag här 2,7 km och 24 minuter senare med återigen sprängande huvudvärk och dessutom sprängande lungor ;-)
Men det var det värt! Nu får det bli hårdträning på konditionen, vi ska ju springa milen på iform loppet den 22 september!