Ett bröllop att för alltid minnas

Vilken vecka! Vilket bröllop! Jisses!! 

Att få vara med att skapa något så vackert tillsammans är fantastiskt. Vi har dekorerat, jagat porslin, lagat mat, pyntat, fnissat, druckit vin, planerat, kört som idioter, fått vika våra kontrollbehov, samsats, ilsknat till... men ack så himla fint det var! Jag har den här veckan i mitt hjärta för alltid.  Jag kommer minnas denna lördag med kärlek och värme. 29/6-13. Dagen då min allra bästa vän gifte sig med sin Tommy.

Många har enorma budgetar för sina bröllop. Tar säkert stora lån för att anlita planerare, catering, serveringspersonal, köpa dyra klänningar osv. Men jag måste säga att oavsett hur stor budget du än må ha så kan det inte klå detta bröllop. Så unikt! Halva Vimmerby har engagerat sig i detta. Bara second hand, lånade eller skänkta saker. Dekoren har gjorts för hand. ALL mat lagades i Veronycas mammas kök under veckan. Den buffén gick inte av för hackor vill jag lova! Mitt i all stress glömde vi hämta bröllopstårtan, hoppsan ;-) Men det löste sig med snälla människor som hasta iväg på kvällen för att plocka upp den och jag distraherade gästerna med en lek och sång. Brudparet märkte ingenting ;-)

Jag var jättenervös för mitt uppdrag och jag började gråta ett ANTAL gånger, vilket jag också förvarnade gästerna på i mitt tal. Jag är ju blödig, haha.

Men jag gjorde succé och fick mycket beröm efteråt!

Här har vi påbörjat utsmyckningen...

 

Det tar sig.

 

 Vackert!!

 Fredags kväll. Allt klart.

 

 Jag och Linda, en utav de andra brudtärnorna

 

  Jag och den vackraste av alla. Veronyca, vår brud.

 

 Håruppsättningen!

Det regnade, men lagom till vigseln så sprack det upp!

 

 

Nu har vi satt oss till bords.

Min plats med mina hemliga gömmor ;-) 

Brudparet!

  Linda 

Nu är det full rulle på dansgolvet som gäller. 

Som ni ser, glädjen är total!!!

 

En mycket nöjd toastmadame pustar ut!

Att jag sen i en glädjegalopp störtade hejdlöst plattfall på dansgolvet och nu förmodligen sitter med en liten fraktur i vänsterhanden och blåmärke på kinden är en helt annan historia.... ;-)