Det där med karma är inget jag egentligen tror på. För då erkänner man på något sätt att det skulle finnas en typ av högre makt som straffar och belönar. Och det tror jag inte på. Längre...

Jag har sen barnsben varit troende. Jag har länge trott på en gud, trott på jesus och allt det som hör till. Senare kom den tron att förändras och jag trodde mer på en kärleksfull makt, en makt som var god. Något i stil med det som Jonas Gardell *älska* uttryckte att hans gud var en stor, svart lesbisk kvinna som vaggade runt i himlen och kokade makaroner till alla som ville ha. En sådan gud/makt trodde jag på.
Men ju äldre jag blev ju mer växte tvivlen. Jag kunde kanske köpa agnostisismen, det fanns ju inget bevis för varken det ena eller det andra. Jag började uppleva att troende människor var patetiska och inte kunde stå för sina handlingar. Inte kunde stå för mänsklighetens handlingar. Då är det lätt att ha någon att skylla på.
För jag menar... vilken gud skulle tillåta att EN människa försöker sig på folkmord? Eller att människor överhuvudtaget får bete sig på det viset de gör mot varandra? Är det guds sätt att tala om för oss att nu börjar vi visst bli lite för många på hans älskade jord och det är dags att sålla ut lite?
Varför tillåter han/hon all ondska? Anser han/hon att vi straffas nog nu här på jorden för våra misstag? Men vi blir ju ändå straffade efter döden. Ska vi aldrig bli förlåtna trots att det finns de som konstant ber om föråtelse dagarna i ända?
En sådan gud vill jag inte befatta mig med.

Nepp, jag har gått från troende till agnostiker för att nu vara ateist. Jag tror på människan och att vi själva skapar våra liv och hur vi vill leva. Vi är duktiga på att straffa oss själva och varandra men vi är också duktiga på att belöna varandra. Även om vi kanske behöver bli ännu bättre på det.
Nej, jag väljer att göra gott mot andra människor för att det gör gott i mig. Jag väljer att förlåta människor för att jag en dag kanske är den som själv gjort misstaget och vill bli förlåten.
Jag tror på människan och att vi någonstans inom oss alla har godhet.

Så kalla det karma eller vad som, jag kallar det mitt sätt att leva.