Har kommit lite efter mig i trettio dagars bloggandet men sånt är livet, ibland blir det mycket av det goda ;-)
Mitt sista ögonblick jag vill dela med mig av skedde igår kväll vid kvart i femisch.
Michaela och Carl sa då ja till att leva tillsammans i nöd och lust. Självklart, som den obotliga romantiker jag är som själv dock inte tror på äktenskapet, så började jag gråta. Det var en jättevacker ceremoni och festen varade till fem imorse. Jodå, det var liv i luckan.
Kärlek ska firas med pompa och ståt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar