Många pratar om det där med att inte känna igen sig själv i spegel efter en operation, när man tappar så mycket i vikt. Jag förstod inte det för jag började se mer och mer av mig själv. Men nu... nu måste jag nog säga att hjärnan faktiskt inte alls hänger med längre.
Jag hittade en jättefin klänning idag, i stl 46, och tänkte lite som med skorna ni vet... "tja, jag kan ju prova iaf så får vi se hur tajt den sitter". Men när jag får på mig den så sitter den inte tajt! Den sitter helt perfekt och då är den i helt vanligt bomullstyg, ingen stretch i alls. Och när jag ser mig i spegeln så ser jag en smal tjej som verkligen är hur fin som helst i den där klänningen. Inte fasen är det jag?
Cilla smal? Och i en klänning? Där hon visar ben? Och i stl 46 dessutom? I en skjortklänning som går på utan problem och inte ens stramar över armarna? Min hjärna säger nej för det kan inte vara så, det har aldrig varit så.
Men det ÄR så! Mina ögon såg det, det kommer nog bara ta lite tid innan hjärnan fattar att det är sant....

Under tiden så kan jag glädjas åt att jag hittat en jättefin klänning att ha på mammas 70 års kalas den 23 okt!