Dyngkåt och hur helig som helst.

Helt underbara ord, en underbar mening som passar på de flesta av oss kvinnor.

Jag har länge gillat Mia Skäringer men nu, efter att ha läst hennes bok, så älskar jag henne. Hon sätter ord på så många utav mina känslor och tankar, de rätta orden. Orden jag hade velat hitta själv men inte lyckats finna. Hon skriver om kaoset i sitt liv, om familjen som är i mångas ögon dysfunktionell men i hennes ögon är den bästa. Om sitt förhållande till sin far, sina barns far, sin kärlek, sina känslor, sin kåthet, sex, sin röra. Hur hon avskyr allt det där perfekt raka som de flesta vill ha i sina liv, om att bygga sängar med oraka vinklar. Allt för att undkomma det raka.

Vad som slår mig mest i boken är just hennes öppna sätt till sexuella relationer. Att det fortfarande på 2010 talet ska vara tabu för oss kvinnor att faktiskt uttrycka vår kåthet. Vi blir också kåta, precis som män. Hon ställer frågan; "Apropå det där med att sperman skulle gå upp i hjärnan på mannen om han inte får komma på länge. Vad händer med kvinnan då? Vart tar hennes safter vägen? Jo, de pressar sig ut i tårkanaler och hon gråter." Vackert Mia, vackert!!!!

Min gud vad denna kvinna uttrycker mina känslor. Vad hon gått igenom samma saker som jag, vad hon känt likadant som jag. Lika utnyttjad, lika förbrukningsbar, lika sårad, lika ensam och lika dumpad.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag kommer komma dit du är idag Mia. Till den insikten, den självkänslan, den styrkan och kärleken till mig själv. Att kunna slänga mig ohämmat ut i en kåtspiral och njuta utav livet, det vore.... underbart.

Mia, du är vacker, du är stark, du är sexig och du är helt klart min nya idol.