lördag 10 juli 2010

Man kämpar, sparkar och slår. Ger allt man har, ger och ger. Återigen så kämpar man, orkar hålla ut.
Kämpa, slita, ge inte upp. Håll ut och orka.

Men vet ni vad? Jag orkar faktiskt inte. Jag orkar inte leva ett liv som är en enda stor jävla kamp hela tiden, aldrig få slappna av och bara vara. Aldrig få må bra i mig själv, älska mig själv.

Hur länge ska en människa orka? Jag vet att min gräns är nådd, jag pallar inte mer.

4 kommentarer:

kenny sa...

Hey!
vad händer tjejen?
Låter fan inte bra det där, Förstår om du inte vill men jag är bara ett samtal bort.
Kram

Cilla sa...

Tack söteherrn!

Anonym sa...

Jo, det kommer gå - det kanske inte kommer bli som du planerade, men jag vet att det kommer gå. För du är inte en människa som ger upp, och det är inte ett misslyckande utan snarare ett beslut som är rätt, även om det inte varit det förut. Men nu är det tid för det. Det är nu förändringen kan ske. Älskar dig, syster yster. Always. Och jag vill se dig lycklig! KRAM KRAM KRAM

Cissi sa...

Men bläh! Instämmer med Vero. Du fixar det här! Och glöm inte bort att jag finns om jag behövs! Poss!