Vad är meningen egentligen? Ibland tappar man helt enkelt sugen och jag har då svårt att förstå vad meningen faktiskt är.
Om det inte blir bättre än så här, vad är då meningen med det hela? Jag vill inte leva så här. Jag vill inte vara ensam och misslyckad.
När jag var yngre så kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle vara ensam vid 33 års ålder, då förstod jag inte hur svårt det faktiskt är att hitta någon att leva med. Det har sagts förut och det tåls att sägas igen, jag är inte lycklig. För jag är inte lycklig ensam, för det är inte i ensamhet jag vill leva. Jag tror på tvåsamhet och jag vill uppleva den. Visst kan man bli lycklig i sig själv, med sig själv, och det kommer jag också behöva bli men.... jag vet att jag blir det inte ensam för det är inte så jag vill leva.
Så... vad är då meningen med det hela?
Visst fan har väl jag egentligen ett riktigt bra liv. Men jag är inte lycklig för det. Det finns något jag så gärna vill ha men som alltid nekats mig. Jag är vännen, henne man vänder sig till, hon som ställer upp och stöttar i alla lägen, hon man litar på, hon man knullar för hennes fria syn på sex... hon som dansar för sig själv. Men jag är aldrig hon man tar hem till föräldrarna, hon man blir störtförälskad i, hon man kärar ner sig i och drömmer om, hon man älskar med.

Jag kanske borde följa Paddys exempel. Jag kanske också borde gå i kloster och lägga över hela ansvaret över mitt liv i den där såkallade Guds händer. Kanske skulle börja leva mer hans liv än mitt egna, att slippa ta ansvar för mitt liv kanske gör mig lycklig? Att följa någon annan och inte tänka själv kanske är det som gör mig lycklig?

Eller så kanske jag ska starta en egen sekt där man måste älska varandra och ge varandra kärlek hela tiden. Där det är förbjudet att känna ensamhet och man får ha styva bröstvårtor utan att det betyder att man vill knulla.
Bah. Det ska bli gott med alkohol på lördag. Riktigt gott. Och nu ska det bli gott med sömn.

Puss!