Var på Liseberg i tisdags och självklart springer vi på ett gäng med folk hemifrån småland som vi gick högstadiet ihop med. Varav den ena killen (som förövrigt aldrig kommer bli en man utan alltid vara en pojke, precis som Di Caprio) är en gammal fling. Han var tydligen upp över öronen förälskad i mig i högstadiet, vilket jag aldrig märkte. När vi sen började umgås med samma folk många år senare så kom detta fram på en fest, efter det gjorde han allt han kunde för att göra mig svartsjuk. Galet moget... för han lyckades, haha. Och där stod han, med henne som han tillslut lyckades göra mig svartsjuk över, och deras två barn.
Och jag funderade återigen över vad jag egentligen åstadkommit i mitt liv. Mycket, jag vet. Men hur mycket utav det ville jag egentligen från början? Jag får nog värdera om lite, får jobba på det. Livet förändras ju hela tiden och jag behöver nog inse att mitt verkligen gjort det. Och att det faktiskt inte alls behöver vara något negativt. Försöka få till det bra. Ja.
Och jag har ju världens underbaraste ungar runt mig. Som föräldrarna tänker skicka upp till mig när de är i 15 års åldern för att gå på konsert. "Åk ni upp och bo hos Cilla, hon talar om hur ni ska åka för att ta er till konserten" Pyttsan! Jag kommer minsann följa dem dit, stå utanför och vänta för att sen åka hem med dem. Tryggt. Eller så följer jag helt sonika med på konserten. Hönsmamma som jag är. Fast en cool sådan.
Jag vet att de sista inläggen varit något svarta, för att dra till med en underdrift. Men det är inte alltid så, jag lovar. Jag har absolut fina underbara guldstunder i mitt liv som jag vårdar och värdesätter högt. Jag har fantastiska människor omkring mig som jag vet älskar mig. Och nu har jag även blivit omtalad i en blogg som någon som får honom att tänka till, jag tror nog att det var den som var jag, va Kenny? Fast jag vill gärna tro att jag får dig att skratta också...haha.
Så tack alla fina ni. Jag uppskattar er enormt.
Vide fick en snygg tröja utav mig, hon den coola gudmamman.
Viggo, underbara pojk som har berättat om alla Ben Tens olika karaktärer för mig.
Vide, gladast av dem alla som gör allt för att charma sin omgivning. Han lyckas... tro mig.
2 kommentarer:
Ja, fast jag är glad att han inte lyckades med det han försökte göra, för du hade antagligen varit kvar därnere, och jag hade aldrig träffat dig. Så jag är glad han inte lyckades!
Livet är kurvigt, Cilla och det är fan din rätt att få vara nere. Men som jag brukar säga till mig själv. "Det är okej Vera att hänga läpp i några dagar, sedan är det fan tid att rycka upp dig i kragen och göra något åt det". Det du drömmer om kan du få - men det kanske inte blir som du planerat - inte än.
Du har gått igenom mycket Cilla, och du får människor att både tänka efter och skratta. Du har egenskaper jag saknar och avundas. Men även gläds för, givetvis. Och så har du en förbannat fin rumpa och världens finaste ögon när du skrattar, och så är du en av mina finaste vänner!
Så jag hoppas han är lycklig med hon som han egentligen inte ville ha. Han kunde valt världens coolaste gudmor - men jag är glad han inte gjorde det. F´låt.
Du är din egen hjältinna, vännen – jag är bara en objektiv vägledare, eftersom vi sällan blir profeter i vårt eget hemland! Kaffe önskas senare idag, honi. KRAM & KÄRLEK
Skicka en kommentar