Jag var ju som sagt hemma i helgen och fick träffat några mycket fina och nära vänner till mig. De förundrades över min kroppsliga förvandling. Vad jag däremot dagligen förundras över är min inre förvandling. Hur jag äntligen är JAG igen! Nu 23 kg lättare så har jag hittat mig själv igen, vilket har varit mitt stora mål i denna resan. Jag skulle kunna stanna här viktmässigt, för nu mår jag bra. I själen. Men för att jag ska må bra i kroppen måste jag gå ner mer.

Blid lånad härifrån.

Jag har ju alltid varit en stor tjej men har aldrig haft några problem med det. Nu väger jag på ett ungefär så mycket som jag gjorde då jag flyttade upp hit till Göteborg för snart 8 år sen. Och jag hade inga problem med att umgås med folk, jag var social och utåtriktad. Kände ingen blygsel eller skam inombords för den jag var. Jag har väl aldrig varit en tjej med enorm självkänsla men jag hade åtminstonde en självkänsla på den tiden. Jag njöt av livet. Och även om jag vet att jag hade downstunder då jag deppade över saker och ting så var det iaf inte direkt över min vikt. Tror det mer satt i min naivitet och oskuldsfullhet.

Idag är jag starkare inombords och jag har vaknat upp som ur en dröm för att inse att jag ta mig fan är värd bra saker! Bra människor! För ett år sen var jag inte värd något.

Något som skrämmer mig är ju dock att jag kommer tappa mig själv igen, när jag går ner ännu mer i vikt. Men jag hoppas att mina underbara plockar upp mig då, hjälper mig att hitta tillbaka.

Life is good!