Dag 26 - Mina rädslor

Mina rädslor... hmmm. Självklart är jag rädd för att något ska hända de jag älskar. Nu när mormor nyligen gått bort så blir döden mer påtaglig. Jag är inte själv rädd för den men jag är rädd när den slår till för de jag älskar. För då kliver egoisten i mig fram och skriker att jag inte vill leva utan dem, det gör ont i mig.
Spindlar, ormar och spöken skrämmer mig inte.
Smärta skrämmer mig inte. Jag lever med den istortsett dagligen och jag vet att den går att övervinna. Ibland blir jag dock väldigt trött på den och gråter som ett barn...
Vårt samhälle och vart det är på väg skrämmer mig. Människan kan skrämma mig.
Jag är rädd för att jag kommer vara ensam resten av livet. Det är nog min största rädsla. Ensamheten.
Min rädsla samtidigt som jag uppskattar den. Inte rädslan då... ensamheten.