En galen kväll i bilder med pudelrockare, spandex och många skratt!

Genom ett evinnerligt klickande fram och tillbaka på bloggar och länkar stötte jag på den här bloggen. Och detta inlägget fångade verkligen min uppmärksamhet! 
Ett mycket bra tips inför 2013. Året då jag fortsätter min kamp in på den nya vägen i mitt liv. 

Under ett års tid så samlar du alla dina bra saker som händer dig på lappar i en burk för att sen vid årets slut läsa igenom dem och minnas tillbaka på godbitarna.
Visst låter det fint? 
Jag tänker inviga min burk på nyårsdagen.

Denna hösten har varit späckad med sjukdomar, komplicerade operationer och svackor för min del och jag känner hur dåligt jag mår av denna slapphet. Jag vill ju verkligen inte vara en soffpotatis och innerst inne är jag verkligen inte det heller men det är svårt att ta sig tillbaka på banan igen när man varit borta ett tag.
Min kompis Anna har börjat träna med en PT och jag ser verkligen resultat på henne! Både fysiskt och psykiskt. Jag blir peppad av hennes ork och jag har bett henne puscha mig så jag kommer iväg.
Cicci, min vän från tolklinjen tränar crossfit och jag blir sjukt sugen på att testa när jag läser om hennes träningspass. Så jag som aldrig ger några nyårslöften tänker unna (istället för att lova) mig att först testa på crossfit och om det är något som passar mig så blir det ett medlemskap. Just den träningen puschar och utmanar dig att göra sådant du trott var omöjligt och det är just sådant jag vill med min träning. Bli stolt över mig själv.

Strong IS the new skinny!

Om några timmar smäller det. Då äntrar Ricky Gervais scenen på Skandinavium och vi sitter i publiken! 

 

Ambivalens!!!
Jag har blivit erbjuden ett annat jobb. Dagtid, som jag vill men... jobbet innehåller en hel del tolkning vilket jag inte vill. Återigen kommer ångesten krypandes upp inom mig och även om jag vet att jag behärskar teckenspråket bra, jag klarar av det och jag tycker det är kul som kryper den där ångestkänslan omkring i mig. Den jag hade sista terminen i skolan. Dessutom är jobbet enbart en visstidsanställning.

Egentligen vill jag inte sluta på det jobbet jag har. När det fungerar där så är det världens mest fantastiska jobb! Det är min andra familj och jag vurmar verkligen för dessa utsatta individer. Är det då rätt av mig att ge upp på dem? Ge upp på det jag brinner för? Jag vet att jag är bra på mitt jobb, jag få bekräftelse på det ofta.
Det känns som att jag enbart väljer att ta ett nytt jobb för att jag är trött på hur situationen är. Men VILL jag verkligen bort??? Eller är det för att vi har sådan konflikter med nya ledningen som gör det?

Hittade en så bra skylt på Gallerix igår. Funderar på att köpa den och hänga den på jobbet, eller modifiera den lite... för ledningen tar ju inte så mycket hänsyn.

Viktig information!

På grund av personalbrist arbetar här numera bara människor. Dessa är väldigt sällsynta och ömtåliga, så vi ber er vänligen att vara varsamma med dem.

Med vänlig hälsning

Ledningen

Men istället för Ledningen så skriver vi under med människorna.....

AJ vad ont det gjorde men OJ vad nöjd jag är!!!

 

Bilden har många betydelser för mig. Det rosa bandet för min syster Ia som gick bort i bröstcancer. Blåklockorna är också för henne då hon och jag ofta plockade blombuketter och alltid ville ha blåklockor.

Fjärilarna är mina bröder. Fem vackra och helt olika individer, precis som de olika fjärilarna. 

Tack Ryno!!! Den är så vacker! 

Jo jag är mycket piggare och mår mycket, mycket bättre nu än jag gjort på länge. Men jag blir fortfarande utmattad ibland, även om det händer sällan. Och då blir jag påmind om att man återhämtar sig inte så lätt från en sådan här svacka. Jag kan omöjligt köra på som om ingenting har hänt.

• Jag behöver sortera upp mina dagar. Jag kan inte göra mer än max två saker var dag för då börjar hjärnan snurra loss. Trassel, trassel och det leder bara till mer trötthet. 

• Vill återvända till mina böcker så jag ska införa en stund tv, dator och musik fri stund varje kväll då jag kryper upp med boken i soffan med massor av tända ljus. 

• Träningen vill jag ska bli bättre. Ska även testa på yoga och bodybalance tänkte jag. Endorfinträning i all ära men jag behöver också komma ner i varv.

• Luft. Frisk luft varje dag.

• Och fortsätta leta efter andra jobb som kan ge mig en bättre struktur i min vardag och som inte suger energin ur mig på det viset.

Trots att jag vet allt detta så måste jag hela tiden påminna mig själv. Det är ingen lätt väg tillbaka... eller vänta, tillbaka vill jag inte. Jag vill in på ett nytt spår, en ny väg, ett bättre sätt att leva och ta hand om mig själv.

Bådar ju gott det här.... Har precis börjat jobba igen efter en veckas semester och två veckors sjukskrivning efter min komplicerade gallblåseoperation och vaknar nu upp med ett rivjärn i halsen, torrhostan från hell och ingen röst.
Gud vad jag älskar att vara sjuk hela tiden....

Shoppade loss på ikea häromdagen. Hylla och nya knoppar till köket och  romantiskt lull till sängen. Mycket nöjd! Boar in mig....

Jag märker hur jag gradvis mår bättre och bättre, hur starkare jag hela tiden blir. Hur saker som förr fick mig att bryta ihop numera nästan kan verka triviala.
Jag tar tag i saker istället för att bara prata och fundera. Ifrån att ha varit en rotad planerare som bara planerar, planerar, planerar men aldrig gör slag i saken har jag nu blivit en planerare som också är en görare!

Jag har pratat om att köpa bil i ett år och nu har jag äntligen gjort det.
Jag har länge längtat efter en vecka i solen. Jag kom nyligen hem från en sådan.
Jag har länge haft problem med nacke och rygg. Jag har äntligen börjat gå till en kiropraktor regelbundet för att få bukt med alla låsningar.
Jag unnar mig sköna ansiktsbehandlingar och massage för att skämma bort mig själv.
Jag har kommit till insikt vad gällande mitt struliga kärleksliv det sista året och känner en enorm lättnad.
Jag har insett min pappas svek men också tagit tag i att få en bättre kontakt med mina bröder.
Jag vågar säga ifrån, jag tror mer och mer på mig själv och mitt arbete.

Så jävlar i mig om inte det blir bättre nu!

Vi har det bra!

Då vart man bilägare!

Jag har varit hemma i Varberg i helgen och hälsat på syskon och firat födelsedagar. Har hunnit med att träffa ALLA mina bröder!
Min sjukskrivning och utmattningsdepression har fått mig att fundera mycket över många saker. Bland annat insåg jag hur arg, besviken och sårad jag fortfarande är över pappas svek. Och hur ledsen jag är för att kontakten med mina bröder på hans sida och deras familjer är så dålig. Men även om jag inte kan ändra vår far så kan jag göra allt för att ändra vår relation, vi syskon. Så vi har alla pratat och ältat. En han tänker som jag, en annan bryr sig inte så mycket utan håller kontakten själv, den tredje är väldigt förstående och ser saken ur annat perspektiv eftersom vår pappa aldrig haft en familjär relation till sin far osv.
Det har varit så skönt att träffas och få prata. Jag älskar mina bröder över allt annat och jag tror att ökad kontakt med dem, mer delaktighet i deras liv och familjer kommer hela mig på ett sätt. Jag får en bit av pappa och en liten kompensation, plus en hel drös med underbara människor att träffa!

Igår så firade vi min ena brors 45 års dag. På kalaset dyker mammas bästa väninna från Varberg upp och överraskar oss! Jag blev så himla glad då jag inte träffat henne på över sju år. Sist vi sågs var på min systers begravning.... Hon berättade att efter Ingalill dog så gick hon ner i ett svart hål och vart helt utslagen. Hon klarade inte av att ha kontakt med oss då hon blev så påmind om Ia och allt smärtsamt. Hon var sjukskriven i SEX ÅR! Men har nu äntligen kommit tillbaka. Vi pratade länge och väl, hon gav mig en massa tips om hur jag ska kunna varva ner i vardagen och hitta stabilitet. Denna fantastiska kvinna... hon har alltid varit min andra mamma.
Trots att jag hade en helt urlakad dag igår, kom inte upp ur sängen på morgonen. Jag var helt väck! Det var längesedan jag hade en så trött dag... men trots det så fick alla fina samtal, alla fina människor och all den kärleken vi känner för varandra mig att orka. Men på kvällen när det var dags att sova så var det lögn... jag kunde inte. Låg och vred mig i sängen till halv tre, då gick jag tillslut upp och tog mig en lugnande tablett. Trots detta så sov jag urkasst resten av natten och idag har jag varit som en zombie. Ingen ork, ingen fokusering, ingen koncentration. Går inte beskriva det mer än att man är som en levande död.

Sitter dock med en stor tacksamhet i bröstet och känner väldig glädje och kärlek till livet och min familj.

Det bidde ingen operation igår. Jag fick snopet åka hem igen. Låg nerbäddad med varm mössa, varm filt, tvättad, rakad och klar och helt redo att åka in på operationssalen då koordinatorn kom och berättade att den tyvärr var tvunget att ställas in pga av massa oturliga saker.
Så jag fick åka upp till avdelningen igen och packa ihop mina saker och åka hem. Fick ny tid den 18 oktober men då kan jag inte, vi åker ju till Rhodos den 21.
Så... typiskt.

Kirurgen ringde mig dock när jag väl kommit hem och berättade läget. Operationen före mig hade tillstött komplikationer och dragit ut på tiden, det fanns inga andra lediga operationssalar då det kommit in akuta fall och dessutom så var det kirurger sjuka. Sånt som händer en gång på miljonen typ. Men jag får en tid i början av november och jag får gå före alla i kön och helst opereras först på morgonen så inget kan hända ;-)

Men när jag kom hem fick jag reda på att jag äntligen fått en parkeringsplats i parkeringshuset här utanför och jag hörde av mig till en säljare vars bil jag vill köpa. Nu inväntar jag bara papper från banken som ska signeras och sen är jag minsann bilägare! Tjohoo!

Har packat lilla övernattningsväskan, tagit med en oläst bok, bäddat rent i sängen och sktrax ska jag in i duschen för sterilduschning nr 1. Jag fullkomligt älskar Descutan! Inte....
Imorgon är det dags att rulla in i operationssalen igen. Gallblåsan ska äntligen bort.
Just nu är jag lite smått nervös, en sövning är alltid en sövning... Men det ska gå bra!

Den här parkasen har jag gått och suktat efter ett tag nu. Hittade den på cubus och idag när jag gick in för att kolla efter jeans så såg jag att de satt ner priset med 200 pix. Så jag slog till, nu hänger den så fint i min garderob :)
Nu har jag mig en go vinterjacka så garderoben känns komplett. Nästan ;)

Har hittat två nya favoriter vad gällande mat idag!
Till frukost hade jag tänkt havregrynsgröt men så upptäckte jag att havregrynet var slut. Istället blev det skrädmjölsgröt med äppelmos. Åh du milda makter vad gott! Jag njöt av varje sked jag förde in i munnen :-)
Fick även hem mitt nya proteinpulver igår som jag beställt av fitnessguru med smak av choklad och hasselnöt. Jag tror aldrig jag någonsin kommer kunna dricka proteinpulver då det är så sliskigt sött och vidrigt men tyvärr behöver min kropp tillskott av protein varje dag.
Idag gjorde jag pannkakor med proteinpulver istället för mjöl. Det blev godispankisar! Hur gott som helst!

Jag tog:

1 dl mjölk
1 skopa proteinpulver
3 ägg
1 tsk bakpulver
½ tsk vaniljpulver
Vatten

Blanda mjölk, vatten och pulver i en shaker och skaka. Knäck ner äggen och i med bakpulver och vaniljpulver och blanda runt med en gaffel.
Ner i stekpannan och stek!

Muuumma! 

Jag drömmer mycket sjukt om nätterna nuförtiden och allt som ofta så vaknar jag upp och fnissar.
Har nu startat en ny blogg där jag enbart kommer skriva ner mina drömmar, dels för att ni ska få tillgång till dem men också för att jag själv kanske kan se en röd tråd?
Klicka på bilden så kommer ni dit!

Jag har världens finaste mamma.
Hon skickar ofta vykort med små hälsningar och sen jag blev sjuk i våras så har hon skickat minst ett i veckan med peppande ord på.
Hon finns alltid där för mig, i vått och torrt.
Hon vill så gärna gå en datakurs nu så hon kan lära sig att använda sin laptop mer. Och kärringen blir snart 71 år! Hennes mamma, min mormor, kallade jag alltid för krutkärring. Tror du får ta över den titeln nu mamms ;-)

Och mp3 spelaren är fylld med ny go musik.
ÄLSKAR DIG MAMMA!

 Var på Stickys i fredags och kollade på Crucified Barbara. Grymt bra! Fick en skitsnygg klänning av Vera (som ni ser på bilden) som jag känner mig hur fin som helst i. Och till det mina nya svarta stövlar. Jag kände mig som en ny människa :)

Resan är nu bokad. Den 21/10 åker vi till Rhodos för en veckas avkoppling. Vi hoppas på hyfsad värme och en massa tid på solstolar med böcker :) Precis vad vi behöver! 

Jag har aldrig ägt ett par skinnstövlar, har aldrig hittat några som passar då mina fötter är breda och mina vader tjocka. Men nuförtiden görs ju stövlar för oss med breda vader. Och jag har ju även minskat nästan 10 cm över vaderna...
Jag är så lycklig! De sitter som gjutet :)

Jag har haft en helt underbar födelsedagshelg. Fyllde liksom år igår, man gör ju visst det en gång om året ;-)
Har spenderat hela helgen på en segelbåt med tre underbara vänner. Vi har fått smaka på allt den här helgen! Ingen vind, killer illern på Kälkerön, hoppiland öl, morgondopp i havet, fårskit under skorna, strålande solsken, vind i seglen, rejäla vågor, imponerande båtar, 10 knop, motorhaveri, sol, sol och sol, fantastiskt goda skratt, bli vaggade till sömns, regn, kyla...
Jag frös så gräsligt igår innan vi nådde hamn, trots att jag var fullt påbyltad med kläder. Kände mig som fru Michelin. Kall i kroppen men jävligt varm i hjärtat.

 

 Michaela och Carl. Båtägarna.

 

 Stefan

 

 Jag och Michaela

Jag styr. Skepp ohoj! 

 

Den imponerande elevbåten Gracia

 

 Åstols hamn.

What happens on Åstol, stays on Åstol...

Tack Michaela, Carl och Stefan för en helt fantastisk helg!

 

Livet är så orättvist. När något så vackert och fantastiskt sker fylls man av sådan glädje och plötslig då utbyts den glädjen mot en enorm sorg.

Mina två vänner har kämpat så länge för att bli gravida. Efter ett antal ivf så lyckades de. Och med tvillingar dessutom! Lyckan var total men tyvärr så vart inte allt så problemfritt...
Igår föddes Ingrid och Bertil. I vecka 20 och de dog strax efter.
Älskade Hanna och Roger, era änglabarn kommer aldrig bli glömda.

Jag har svårt att gå och lägga mig på kvällarna. Sitter gärna och fastnar i olika dokumentärer på youtube och annat. Jag vet varför.
Då jag lägger mig i sängen blir jag påmind om min ensamhet och då kommer ångesten och jag kan omöjligt sova Massor av tankar bubblar upp till ytan, jag grubblar och funderar. Längtar och sörjer.

Behöver nog börja med avslappningsövningar och meditation på allvar...

Jag har utmanat mina vänner på facebook med en plankan utmaning.
Den ska göras en gång om dagen i tre repetitioner
Stå 1 minut
Vila 30 sekunder.

Är ni med? 

Har varit en trött dag idag, det är en trött dag. Ledig och slutkörd efter helgens jobb, har dock haft en underbar jobbhelg. Jag älskar verkligen mitt jobb och det är väl därför jag inte klarar av att säga stopp.
Var hos terapeuten idag och det var fantastiskt skönt. Jag har insett så mycket om mig själv under den här sjukskrivningen och semestern. Som att jag inte bara har enorma prestationskrav på mig själv yrkesmässigt utan även privat. Jag måste börja bli nöjd med mig själv av mig själv. Att inte enbart bli nöjd då vänner säger att jag har det fint, att jag är så duktig som tränar så mycket osv, för det blir att jag gör allt för deras skull, för att få bekräftelsen från annat håll än mitt egna!

Jag har insett att som jag mår nu så räcker det med att jag t.ex städar köket och diskar en dag, för jag gillar när det är rent och snyggt, och sen kan jag belöna mig själv med gott samvete genom att koppla av med boken och en kopp kaffe på balkongen. Alltså... det här låter säkert helt sjukt för er andra men att städa, diska, tvätta, laga mat, ut och gå, träna, träffa vänner osv kräver så mycket utav mig just nu. Och jag kan omöjligt köra på som jag tidigare gjort. Jag har under så många år levt mitt liv i sjuhundra knyck och nu är det slut med det, jag klarar inte det längre.

Jag har tre lägen på hur jag mår numera. Antigen så är jag hyfsat pigg, klarar av dagen utan större problem och kan göra rätt mycket. Eller så är jag trött (som idag), fixar att göra vissa småsaker men behöver gå och lägga mig och vila. Eller så är jag helt utslagen och kommer inte upp ur sängen. De dagarna får jag ofta dåligt samvete för att jag inte presterar något men har insett att jag måste lära min hjärna att det är okej, jag läker mig själv. Behöver jag en dag i sängen, ja då får jag ta mig det. För tillslut kommer de dagarna bli färre och färre.

Efter terapeuten så var det dags för läkarbesök. Och även det gick bra. Han tyckte jag skulle testa att jobba 75% nu i en månad och sen blir det uppföljning på det. Tacksamhet!!
Sen gick jag hem, åt middag och satte mig på balkongen för att läsa. Nepp, det gick inte. Ögonen gick i kors så jag bäddade ner mig med mesarna och sov i 1½ timme. Som sagt, en dag 2 idag.

Men imorgon... då är det en annan dag!

Så sant så sant...

Idag har varit en bra dag! Jag hade bestämt mig för att enbart tvätta. Resten av dagen skulle jag slappa med gott samvete. Så när tvätten var klar så tog jag filten, boken och dricka och gick ut på gräset för att njuta av solen. Jag sket i att laga mat, köpte kina istället.
Efter några timmar på gräset gick jag hem och forsatte njuta på balkongen. Har inte behövt sova idag, har känt mig pigg! Så nu på kvällskvisten så orkade jag även med en timmes promenad. Gött!

Min fantastiska vän som aldrig lämnar min sida. Älskade Calle.

Yoga och jag njuter av sol och värme på balkongen

Vid halv tio låg jag fortfarande kvar i sängen och kroppen värkte av trötthet. Mina ögon vägrade öppnas. Då pep det till i telefonen och nyfikenheten tog över. Det var Stefan som ville träna. Först tänkte jag svara nej eftersom jag var så trött men... sagt och gjort, en timme senare möttes vi på gymmet.
Det blev 50 minuters styrka idag, kondition hade jag ingen ork kvar till. Men jag tog mig iväg iaf och det är det som räknas.

Har insett att jag får ont i kroppen av ordet "måste". Och jag har en jeflans massa måsten hela tiden.... jag MÅSTE träna 5-6 dagar i veckan, jag MÅSTE träffa kompisar, jag MÅSTE städa, jag MÅSTE ut och gå, jag MÅSTE laga mat, jag MÅSTE hålla skenet upp och vara pigg osv... Nu vet jag att jag "måste" lägga av med alla dessa måsten, jag SKA lyssna på mig själv och göra det min kropp säger till mig att göra. Inte det min hjärna säger.

Är rädd för att verka allt för negativ hela tiden och att folk ska tröttna på min trötthet och nedåtgående spiral. Jag vill vara pigg och glad! Jag vill kunna säga att jag gjort en himlans massa saker på min semester. Jag kommer på mig själv med att försöka le lite glättigt men inser också hur falskt det är. Jag orkar inte. Och då kommer rädslan av att vara en tyngd, en tråkboll, en negativ grå sak som ingen orkar med. Och vips, så kom ångesten!

Jag är så trött på att vara trött!!

Frustrationen är total när man vill så mycket, man planerar och för in i sina listor men kroppen sen tvärvägrar. Den orkar bara inte. Det den pallar är att ligga på sängen och titta på katterna. I dessa lägena kommer också ångesten för jag känner mig otroligt lat. Så på det får man tillslut ta sig en liten tablett som gör att man lugnar ner sig och efter det är man som en zombie.
Moment 22?

Det är så otroligt roligt när man inser hur mycket man faktiskt utvecklats när det kommer till träningen. Plankan är en övning jag hållt på med i två år nu men jag minns när jag testade den första gången. Då fick jag stå på knä, att stå på fötterna med raka ben var helt uteslutet, då drösade jag i backen direkt. Jag klarade med nöd och näppe tio sekunder då.
Idag står jag närmare en minut på fötterna med raka ben. Och jag upprepar övningen ca fem gånger.
Man kan även göra plankan ståendes på sidan. Detta har jag alltid trott att jag inte fixar men idag testade jag och det gick som smort! Tungt var det men jag fixade en 20 sekunder på varje sida. Så nu har ytterligare en övning lagts till i min repertoar!

Förövrigt stod jag 40 minuter på crosstrainern idag vilket resulterade i 5,1 km.

Kom iväg till gymmet idag trots att hela min kropp skrek om sömn. Jag hade ingen ork eller lust och var sådär matt så att det nästan gör ont i kroppen. Men jag tog mig i kragen och gick ner, tog det dock lite lugnt eftersom jag är så trött. Det blev 15 minuters löpning på löpbandet, dock sade höften till efter 1 km så jag fick sakta ner tempot lite. Sen körde jag styrka i 45 minuter. Fokus på bröst, triceps och mage.
Nu i efterhand är jag glad att jag kom iväg. Jag vet ju att jag mår bättre efter ett träningspass men med den här mattheten jag upplever så är det svårt att intala sig.

I trappuppgången satt en lapp från vår hyresvärd. Tydligen så har lördagens skyfall (jag trodde regnet skulle göra hål i marken så som det regnade) gjort så att vår källare svämmat över. Så vi blev uppmanade att kolla över vad som är skadat, kontakta våra försäkringsbolag och sen skulle hyresvärden fixa hit containrar så vi kunde kasta det som blivit skadat.
Jag hade dock tur. I min ände av huset är det snustorrt men i andra änden av källaren var det vatten överallt. Borde fasen köpa mig en trisslott idag ;-)

Återigen har tröttheten och mattheten tagit över min kropp. I två dagar har jag varit helt tömd på energi och ork. Vilket har varit jättetråkigt eftersom älskade Vivvi med familj varit här och jag inte riktigt orkat med. Efter några timmar på liseberg igår vart jag helt slut och åkte hem och stensov. Samma sak idag. Några få futtiga timmar på stan sen gick luften ur mig.
Jag som trodde det hade vänt!

Ibland vaknar jag upp och inser att det faktiskt är semester. På riktigt!

Hämtade ut dessa på posten i torsdags, semestern räddad! Kruxet är att två redan är slut och den tredje på god väg att ta slut... Bokförrådet behövs nog fyllas på!  Semestern började ju i fredags!

 9 december ska jag se Ricky Gervais på Skandinavium här i Göteborg!!! Sen är det knappt ett halvår kvar tills jag får se min älskade Eddie Izzard igen!!! 

Det kan inte bli bättre... två av mina absoluta favoritkomiker någonsin. Jag svävar!!

Jag vågar inte riktigt hoppas helt än men jag tror minsann det faktiskt vänt på riktigt nu. Jag sover inte alls i samma grad som förut, blir inte alls lika utmattad efter en aktivitet, är inte alls så ledsen och deprimerad längre och framförallt så njuter jag av träningen igen och ser den inte längre som ett måste.
Jag ser fram emot att få träffa mina vänner och trivs faktiskt rätt bra med livet som det ser ut idag. Känner en glädje inför vad som komma skall och försöker mer och mer leva här och nu, inte då. inte sen utan nu.

Har varit på Liseberg idag med Cissi och sett på finaste pojken med den vackra rösten, Kristofer Åström. Han är inte bara en fantastisk musiker utan också en otroligt fin och ödmjuk människa.
Efter det lyckades Cissi med konststycket att vinna 2 kg Toblerone och jag vann 2 kg geisha.
Lyckokväll!

Luften gick verkligen ur mig totalt. Jag har inte haft någon som helst ork till övers för sociala kontakter, motion eller annat. Jobbet drog ut allt ur mig.
Jag var borta från jobbet på heltid i tre veckor. Tillbaka på heltid i 1½ och kände direkt hur matt jag blev av allt igen. Hur glömsk jag blev. Hur förvirrad jag vart och hur panikångesten steg inom mig.
Tack och lov fick jag tag på en bra läkare som äntligen lyssnade på mig. Hon sjukskrev mig på halvtid och det känns så skönt! Jag får fortfarande vara på jobbet med mina underbara samtidigt som jag kommer ha tiden emellan att hitta tillbaka till styrkan, glädjen och livet.
Så nu har jag blivit ordinerad motion, vila, umgänge med vänner och på det även medicin som hjälper mig ur den djupa svackan. Och nog känner jag mig gladare och piggare!

Så det ska nog allt bli bra det här också mina vänner. Lita på det.

Mesarna tycker mina nytvättade kläder är varma och sköna ;)

Själv bäddar jag ner mig i soffan. Då jag blev godkänd för operation av gallblåsan igår så tyckte min galla att det var på sin plats att fira med ett rejält anfall. Tacka fan för voltaren supp!
Som om jag inte var helt slut innan...

Jag skulle sträcka mig efter kaffekoppen och det small till i ryggen. Jag fick förbannat ont, sådär så jag fick svårt att andas. Svårt att röra mig och kom knappt upp ur soffan.
Googlade och kom över den här övningen som jag nu gjort en omgång av och jag känner stor skillnad i ryggen! Ska göra de några gånger till idag så hoppas jag på att det släpper helt och hållet :)
Tack för det internet och framförallt naprapaten Fredrik!

Färskpotatis, kyckling och kall sås gjord på kesella och vitlök. Nomnom!

Det har hänt lite på två år. -50 kg

Som opererad så jagar man proteiner i alla dess olika former. Att bara äta rent kött eller ett kokt ägg blir tråkigt i längden ;)
Igår hittade jag ett recept på ngt som kallas för Dukansk galette. Galette är en grövre sorts pannkaka som bakas på mjöl av bovete och serveras som huvudrätt med matigare fyllningar.
Man kan säga att galetter är fransmännens motsvarighet till italienarnas pizza.
I den dukanska galetten har man valt att göra receptet liiite annorlunda och det passar oss proteinjägare som handen i handsken!

Jag testade att göra en idag och heliga makaroner vad mätt jag blev!
Gjorde en lite sötare variant och åt med kanelkeso. Men man kan även göra den lite saltare och äta något matigare till, eller mer som efterrätt och servera med vaniljkesella. Varianterna är många!
Men för mig blev det lite för mycket med en hel, räckte gott och väl med en halv.

Receptet?

1 ägg
2 msk havrekli
2 msk kesella


Blanda ihop, salta eller söta efter smak, och stek några minuter på varje sida i olivolja.

Efter snart fem dygn i tratt så får calle äntligen ligga brevid yoga utan att hon fräser och morrar...

Jag har köpt mig en jeansjacka! Har länge suktat efter en sån här. Vanlig klassisk modell som håller i sig år efter år. Jag är mycket nöjd över mitt köp!
Dessutom är det en Esprit... Tror aldrig jag kunnat köpa ngt i det märket förut ;)

Stackars liten mes hemma igen efter söndagsäventyr till Blå Stjärnan.

Jag gav mig på att baka idag.
Tekakor på Skrädmjöl från Stöpafors kvarn. Receptet finns på påsen, det enda jag fick googla mig till var jästiden.
Skrädmjöl är ett mjöl gjort på vedugnsrostat havre som malts ner till ett fint mjöl. Smaken är av lätt nötig karaktär. Jättegott!

5 dl mjölk
100 g smör
1/2 dl socker
2 tsk salt
50 g jäst
5 dl skrädmjöl
7-8 dl vetemjöl

Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken som ska bli fingervarmt. Smula i jästen. Blanda alla de torra ingredienserna och häll sedan på degvätskan. Arbeta ihop till en smidig deg. Degen fick jäsa i 30 minuter i bunken. Dela sedan upp degen i 16 småbitar och ta med mjölade händer en bulle och platta till den, lägg på plåten. Låt jäsa ca 45 min med en bakduk över. Grädda i 250 grader ca 7-10 minuter i mitten av ugnen.






Ett riktigt gott bröd blev det och lita på att det här kommer bakas igen! Ska ta med mig receptet till jobbet och baka det där (det är oftast bara där jag bakar faktiskt, aldrig hemma) .
Nu njuter jag av en god kopp kaffe och det doftar ljuvligt gott i hela lägenheten! 

 

HM har en del miljövänliga plagg i sin kollektion, de har ju bland annat sin Concious Sustainable Style som är kläder i olika återvunna material eller ekologisk bomull.

Nu har de även en kollektion där 25% av försäljningspriset doneras till projekt som främjar hållbara vattenresurser för människan och miljön. Kolla in kollektionen här!

De kallar den HM for water och personligen tycker jag att det är en lysande idé även om plaggen i sig inte direkt tilltalar mig. Men säkert någon utav er! 

Bild lånad härifrån.

Jag har mått ganska så dåligt den sista tiden. Eller, jag mår ganska så dåligt för att vara helt ärlig. Jag är helt tömd på energi och har svårt att hitta ljuspunkter i vardagen, glädjeämnen. 

Det finns faktorer som suger ut min ork och till övers finns sen ingenting. 

Men något jag är otroligt lyckligt lottad till att ha är fantastiska vänner. En morgon då jag kommer hem från jobbet så kliver jag rätt in i en nystädad lägenhet med nyputsade fönster och nya gardiner. Min älskade Veronyca hade varit här och röjt då jag jobbade. Jag blev så rörd att det enda jag kunde göra var att gråta. Och le.

Och andra vänner drar ut mig på promenader, öldrickande och schlagerträffar med färsk frukt och bubbel. Det skickas små sms med oroliga små frågor om hur jag mår. Små träffar på torget lyssnandes till Frälsningsarméns blåsorkester. Glass i varm sol.

Michaela tipsade mig om att skriva listor för vad jag ska göra under dagen och sedan stryka över så man ser att något blir gjort, och att man samtidigt sätter press på sig själv. Har tagit detta på orden och det fungerar än så länge bra. Ska köpa mig en större almanacka där jag för varje dag kan skriva mina To Do listor. Och varje dag ska innehålla en promenad, för det måste jag. Mitt blodtryck har återigen droppat och motion är A och O för att höja det. Och motionen får mig på rätt bana igen, det vet jag.

Men nu tog jag ledig i helgen för att göra precis det som står på kortet. Komma till ro, vila en stund och låta nya krafter födas...

You have broken me all the way down

Down upon my knees

And you have broken me all the way down now

You'll be the last you'll see

Det har poppat upp ytterligare en riktigt bra sida för oss ekonördar som ännu inte lärt oss allt utantill. Jenny som förut drev bloggen Rosella Eko Beauty har nu startat upp Peachy Divas! Ett slags onlinemagasin med godbitar om det mesta.

Sen har de små provpaket på naturliga produkter som man kan prenumerera på varje månad. Peachy Picks. Något för nybörjaren?
Bra initiativ!  

Sommaren börjar ju närma sig och jag ska i år köpa mig en ny bikini. Och jag tror fasen jag ska ha bikini! Inte tankini eller baddräkt, nej BIKINI!
Har letat efter en bikini som inte är gjord av vanligt bomull som stänger in och svampar upp. Sen jag började använda underkläder i ekologisk bomull så mår mitt underliv så mycket bättre nämligen. Snacka om att jag blev glad då jag såg på lindex hemsida att de snart lanserar en bikini i återvunnen polyamid! Snygg är den också även om jag hade önskat att trosan skulle vara lite mer i hipstermodell än mini. Men men, man får prova och ser hur det ser ut.

Lindex har förövrigt en hel del snygga kläder under sin kollektion Substainable choice, vilket innebär att produkterna är gjorda i ekologisk bomull eller återvunnen polyester eller polyamid. Ett bättre alternativ för miljön helt enkelt!

Kvinnan med en kropp som ett måndagsexemplar, det är jag det.
Har återigen legat och haft hemska besvär av gallsten så nu hoppas jag på att en remiss till kirurgen är skickad. Och att jag blir av med blåsan för helvete vad ont jag får ibland.

Sen fick jag domen av sjukgymnasten igår. Jag har så långa och tunga ben med tunga steg så löpning är inget som mina höfter och bäcken klarar av. Så där fick vi lägga skorna på hyllan.
"Du får cykla istället! Det är jättebra träning! Får bli vättern runt nästa år istället för tjejmilen i New York."
Vättern runt vs New York? Jovisst, det är ju ungefär likvärdigt. Hrrm.
Jo jag är faktiskt lite ledsen, bitter och besviken för att jag inte kan springa nått mer. Men men så är livet, jag för hitta tjusningen i något annat istället!

Oj oj oj. Ingen är gladare än jag just nu! Två biljetter till eddie izzard är nu i min ägo! Känns sjukt att köpa biljetter ett helt år innan showen men då jag fick tag på parkettplats, andra raden, så är det helt värt det. Han kommer typ sitta i mitt knä ju!