Vad jag verkligen avskyr att jag satt mig i denna sits som jag sitter i. Jag talar om all min övervikt, såklart....
Var ute igår med några vänner, drack några öl och skakade rumpa. Jag är inte mycket för att studsa runt på dansgolv, har aldrig varit den tjejen men ibland kan det vara kul. Har jag tyckt.... numera känner jag mig mest felplacerad och jag får känslan av att om jag släpper loss så kommer alla titta på mig, på ett icke bra sätt. Nu kan det också tilläggas att vi var på Ada's. Den lokala slashaspuben där det är otroligt varierande människor i åldrar, kön, utseenden och ras. Ett sånt där ställe jag faktiskt gillar för just den saken skull. Där folk faktiskt inte bryr sig.

Men jag inser att jag har tappat bort mig själv i övervikten! Ju mer jag gick upp, ju mer försvann jag.
Förr var jag den där tjejen som pratade med allt och alla. När vi gick ut och festade så försvann jag oftast och mina vänner visste att jag skulle dyka upp till det stängde. Jag minns en gång då en kille sa till mig; "Fan, du ÄR verkligen ute för att ha roligt och inget annat!" Och ja, jag var alltid ute efter att ha roligt, inte för att ragga eller vara den snyggaste på stället, dansa sexigast osv. Jag var ute för att träffa folk och ha kul.
Men nu.... det är precis som om jag tappat alla mina sociala egenskaper. Jag vet inte längre hur man umgås med folk man inte känner sen tidigare.
Jennie, som var med igår, försöker alltid uppmuntra mig när vi är ute. Hon ser att jag stänger mig i någon slags blyghetsbubbla. För hon känner mig, hon vet att jag släppa loss. För med henne kan jag ju det, henne känner jag. Men jag känner mig bara fel, jag har blivit socialt handikappad.

Så, det är inte bara min övervikt jag måste jobba med. Jag måste verkligen jobba med mitt självförtroende och mig själv. Jag saknar den gamla Cilla.

I want her back....